Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSKT MALERI OCH TYSKT.
Statens förmåga att leda konsten är numera dragen i starkt tvif
o o
velsmål. Man har från dera håll påvisat, huru endast servil konst hålles
uppe på detta sätt, traditioner som i de desta fall äro osunda och
hindra utvecklingen. Konsten vill söka sig fram, men ej gå i ledband.
Staten bör gifva henne tillfälle till arbete, det är alt hvad hon begär.
Men just dessa oupphörliga påminnelser om att konsten står under
högt beskydd, verkar tyngande och tryckande i Berlin. Kejsarens och
kejsarinnans porträtt odiciellt-tråkigt målade af Plockhorst intaga
ensamma för sig det första rum i galleriet, man inträder uti. Därom
är ju intet att säga. Men sedan börjar raden af porträtt af herrar i
uniform —de desta ointressanta. Scener från Preussens krig saknas
naturligtvis ej häller. Det är karaktäristiskt att jämföra dem med frans
männens moderna krigsmåleri, hvaraf för öfrigt Luxembourg ända till
nu i år ej egt en enda duk, som kunnat representera Protais’, Neuvilles,
Detailles, Berne-Bellccours konst.
Det kan ju vara af intresse att höra, hvad en tysk kritiker yttrat
1 samma konstorgan, där Rosenbergs pariseruppsats varit införd: »Den
gamla dogmen om den innerliga öfverensstämmelsen mellan ett folks
politiska storhet och dess konstnärliga alstring får en egendomlig illu
stration, då man jämför de lysande slagtmåluingar, hvari fransmännen
skildra det stora kriget 1870 och 71, med våra moderna preussiska
soldatbilder» (»Zeitschrift flir bildende Kunst», bilagan 29 okt. 1885).
Tyskarna ha trofast hållit på de gamla bataljmålarnes traditioner
från Versailles. De ha duktigare färg, mera lif och rörelse än de gamle,
men samma uppfattning. Kejsaren i taflans midt, ridande fram i maje
stätiskt lugn, hiilsad med hurrarop af krutstänkta krigsmän, som fatta
hans händer och kyssa dem. Framstormande bataljoner, fienden som
flyr eller spränges bakom krutröken i förgrunden sårade fiender, som med
skräck åse de triumferandes framryckande. Alltid det samma. Liksom
Josef Brandt i sin Tartarstrid (i Dllsseldorf) imiterat Horace Vernets
disposition med lägret, kvinnor, barn och hela hästlass af dyrbarheter
i förgrundens ena sida, vild strid i midtpartiet, bärgslandskap i fonden
så ha dessa hrr Adam, Bleibtreu Königgrätz, målad på beställning
af staten Camphausen, som målat Diippel, äfvenledes på beställning
af staten, Heyden, som äfven målat en officiel Königgrätz-tafla, och
andra, som förevigat detta århundradets strider, ej kunnat gifva några
nya drag åt sina framställningar. De äro karaktäristiska för Bismarcks
Tyskland, det är alt.
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
