Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSKT MALERI OCH TYSKT.
Ickc haller hos de yngsta kan man tala om imitation. Och det ar
lika egendomligt som glädjande, att några af den allra yngsta kullen
sägas »måla franskt», utan att de någonsin varit inom Frankrikes gränser.
De sträfva efter ljus och klarhet i sin kolorit, måla för öfrigt efter eget
hufvud ute i naturen utan att på ateliern söka sammanstämma färgerna
till en mera delikat, poetisk skala än den själfva verkligheten gifver.
Arår historiemålning har rönt inflytande af Couture, hvars teknik
särskildt Malmström upptagit se »Orvar Odd återlemnar ringen till
Ingeborg» af Pilstoy hos Perséus af Leys hos Kosen och
i andra hand hos Hellqvist i bådaderas ungdomsarbeten, af Bonnat -
hos Gustaf Cederström, särskildt i »Nils Stures död». Kronborgs senaste
dukar drar tanken till Leopold Robert, fastän man här ej kan tala om
direkt påverkning, utan endast om en viss likhet i lynnen.
Den fornnordiska riktning, götiska förbundet varit upphof till, var
nationel, det kan ej nekas, och det var en stor uppgift den satte sig före,
men det fattades den jordmån för att kunna skjuta tillräckligt djupa
rötter. Den tynade af och dog hos oss liksom i Danmark och i Tysk
land, der Niebelungshjältarna längesedan spelat ut sin roll inom konsten.
»Den svenska skolan» har sålunda gifvit en öfversigt i smått af de
C 1 O
moderna riktningarna på kontinenten. När den ej det gjort, har den
blifvit torr och tråkig, såsom hos våra historiemålare hemma i Stock
holm på 1820- och 30-talen, eller hos paradmålarne från Karl Johans
tid, hvilka dekorerat Drottningholm med sina okonstnärliga dukar.
Nationalitetssträfvandet inom konsten tyckes nu slå djupa rötter
äfven hos våra målare. Man har insett, att man kan vara konstnär utan att
behöfva bo bland ett främmande folk. Det lins kosmopoliter bland målarne
liksom i öfriga samhällsklasser, mén konsten i sin helhet drages alt mera
till hemmet. Detta hindrar naturligtvis ej och får aldrig hindra studier
vid utlandets konsthärdar i eggande täflan med de många där ute.
»Låt oss lära af främlingarna för att utveckla oss», har Julius Lange sagt,
»men låt oss icke vara otrogna mot oss själfva».
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
