Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG NORD ENSVAN.
erbjuder likheter, det är själfva uppfattningen af det hela, ja ända till
pcnselföringen och färgvalet.
d’Unckcrs område, som närmar sig till Jean JBerauds inom den
moderna franska konsten, har knappast funnit någon odlare bland de
yngre. Lifvet i en stor stad borde likväl kunna framvisa typer af
sådan mångfald och sådan karaktär, att det lönade sig att skildra dem.
O ’ c 1
Men vår konst är ännu alt för mycket stadd på resa för att rätt ha
ögonen uppe för hvad vi ha karaktäristiskt i det hvardagliga, och det
man hemma ser och målar af dylik art tar man i allmänhet för sig så
forsigtigt, att mycken obruten mark fortfarande lemnas orörd.
Lifvet ute på landet, bland bönder och fiskare, är då vida mer upp
märksammadt. Diisseldorfarne Bengt Nordenberg, Amalia Lindegren och
O O 7 C
flera målade med tysk teknik och i Tidcmans anda idyller ur dala- och
Yärendsfolkets helgdagslif. Höckert skildrade med sin yppiga kolorit
något väl civiliserade lappar, Axel Kulle var en fullständig • diissel
dorfare visade i sitt »Kyrkoråd på landet» till och med den dilssel
dorfska skolans nyare uppslag från dess allra bästa sida. Kyrkorådet
är ovilkorligen bättre måladt än Bockelmanns och Brutts här ofvan
omnämnda genrebilder, som falla inom ungefärligen samma område.
Kommo så våra fransmän och började smått att gifva bilder från
vårt eget folks hvardagliga lif. Pauli sökte, ännu elev, att på svenskt
bondelif tillämpa Millets uppfattning, Axel Borg, som hade ansatser att
bli en verkligt nationel svensk folklifsmålare, började skildra uerkings
bonden i en serie bilder, som blott behöft en något gladare teknik för
att nå ett helt annat slags rykte än hvad de nu fått. Hugo Salmson
flyttade öfver från Picardie till Skåne och har gifvit mästerliga typer
därifrån, Zorn känner dalfolket i grund och botten, liksom Tirén skildrar
jämtar och lappar.
Det är dock vida lättare att påvisa likhet mellan de våra och deras
tyska samtida än mellan de svenske parisarne och fransmännen. Direkt
påverkning spåras där sällan, om efterhärmning kan ej bli tal, och detta
kommer sig just af denna brist på skola, af traditionel stil, som mången
anmärkt såsom ett fel hos det franska moderna måleriet.
I landskapet är det franska inflytandet uppenbart. Alfred Wahlberg
blef vårt måleris Kousseau, Gegerfelt blef fransk kanske till och med
något för mycket och Törnå höll på att bli det, innan han stagnerade.
Larsson är genuin parisare, men dock ej lik någon särskild fransk konstnär.
590
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
