Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF III:S FÖRSTA REGERINGSÅR.
helhet och håller sig fri från intrycken så väl af samtida partilidelser
som af moderna politiska doktriner. Om lynnet och arten af det »sälla
regeringssättets» sociala och politiska frihet är numera så mycket granne
ligen kändt, att man ej längre borde kunna låta sig förvilla af ett
namn, som verkligheten så illa motsvarade. Att systemet var stadt i
själfupplösuing, att förutsättningarna för ständernas regeringsmakt sveko
i och med ståndens inbördes split, det begynte mot slutet de makt
egande själfve att inse, och det var den allmänna känslan af djup
modlöshet och förtviflan om författningens lifskraft, som gjorde att
Gustafs djärfva bragd för flertalet af nationen verkligen framstod som
en befrielse.
Det är sant nog, att revolutionen afbröt i dess begynnelse ett nytt
skede af frihetstidens politiska utveckling, och som bekant har en an
nan häfdatecknare inför efterveriden anklagat konung Gustaf för att
hafva burit våldsam hand på den unga och lifskraftiga demokrati, som just
då skulle hafva varit på väg att aflösa den utlefvade aristokratiska mak
ten. Hans uppfattning har icke häller saknat bifall af åtskilliga senare
skriftställare. Om icke den kungliga revolutionen kommit emellan,
säger man, ’skulle väl ur det fortsatta ståndssplitet slutligen hafva fram
gått en sådan den allmänna medborgerlighetens anda, som kunnat bringa
författningen till en högre fullkomlighet. Adelns motstånd var ju redan
på väg att få gifva vika för de ofrälse ståndens öfverlägsna makt, och
från ofrälscts renare uppfattning af folkfriheten skulle regeringssättet,
utan förmedling af ett kungligt envälde, hafva småningom öfvergått
till en sådan lyckligare samfundsordning som i våra dagar består.
Konstruktionen må synas vacker, men den har det felet att vara
föga förenlig med verkligheten. Det vill mycket liflig fantasi till för
att förvandla de prostar, borgmästare och handtverkaråldermän, som
1771—72 förde ofräisets talan mot frälset, till frihetens och den all
männa medborgerlighetens förkämpar. Af alt hvad man känner om
de samhällselement, som mot slutet af frihetstiden höllo på att tränga
sig fram till den politiska makten, är det så sannolikt som något kan
vara, att deras herravälde icke kunde hafva medfört annan förändring,
än att oförsonliga motsatser inom samhället skulle hafva ledt till ändlös
ofrid, att partiledarnes maktutöfning blifvit våldsammare, falheten mera
allmän och mera oblyg och den gemensamhetskänsla som kallas foster
landskärlek om möjligt svagare, än den någonsin varit. Men sådan var
vid denna tidpunkt Sveriges politiska ställning inom det europeiska
593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
