Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
***
tionen medförde ett kraftigt och verksamt stäfjande af de ryska intrigerna,
är numera tillräckligt ådagalagdt. I den utförliga teckning, som hr
Tegnér efter engelska och franska depecher redan 1879 utförde af Sveriges
ställning till utrikes makter omedelbart efter revolutionen, antyddes, att
fullständig klarhet öfver situationen icke kunde vinnas, förrän den
ryska brefväxlingen blifvit känd. Af hvad hr Odhner nu anfört be
kräftas den förmodan, att Österman efter revolutionen verkligen kände
sin makt inom Sverige nästan förintad. Han behöll sina förbindelser
med några förrädare inom den högre administrationen och i konungens
närhet, men både desse och han själf hade förlorat sina anhängare och
sitt inflytande öfver den civila förvaltningen och öfver armén. Öster
mans förhoppning stod nu allenast till officerskårens fåfänga och begär
efter befordran, som möjligen kunde småningom bearbetas till insubor
dination, samt till de missnöjen, som kunde underblåsas hos allmogen
i gränsprovinserna. Hans upprepade föreställningar, huru det framföralt
gälde att beröfva konungen makten att utnämna ämbetsmän, visa mer
än något annat, hvaruti partiväldets och det utländska inflytandets lifs
vilkor bestodo; de yppa på en gång den fosterländska betydelsen af
detta kungliga prerogativ och halten af den frihetssträfvan, som för
nekade detsamma.
Det är förunderligt att se, huru den ryska statskonsten gentemot
svagare grannstater begagnat alldeles samma medel öfveralt och i alla
tider, i Polen och i Sverige för hundra år sedan, likasom i Bulgarien
i våra dagar.
Det är bekant, huru under åren 1772—73 ställningen var till det
yttersta spänd och länge vacklade mellan krig och fred, huru konung
Fredrik hotade, Ryssland rustade och Danmark intrigerade. Konung
Gustaf förde den diplomatiska brefväxlingen med den vältalighetens
skicklighet, som var honom egen, och han förmådde att sätta rikets
forsvarskraft i sådant stånd, att den åtminstone icke längre var att för
akta. Motståndarne besinnade sig, Frankrike visade sin goda vilja,
Englands intresse mattades, och slutligen blef ställningen i Orienten
afgjordt ogynsam för en rysk aktion i Norden. Pir Odhner synes anse,
att om detta hinder icke varit, de ryska planerna verkligen skulle hafva
mognat till krigsutbrott året 1773. Men om den hotande krigsfaran
afvändes för ögonblicket, kvarstod hon dock i och med det först nyligen
fullständigt kända danskt-ryska fördraget af Yl 2 aug. 1773, hvari de
båda makterna, med bekräftande af 1769 års förbund, förpligtade sig
596
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
