Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift. 1880. 42
GUSTAF III:S FÖRSTA REGERINGSÅR.
»att fortsätta sina rustningar till lands och sjös, men hålla sig stilla, till
dess ett fördelaktigt tillfälle yppade sig för att mot konungen och. bland
nationen vidtaga nödiga åtgärder till återställande af frihetstidens för
fattning». Dessa förbindelser ingingos omedelbart efter de af båda hofven
afgifna förklaringarna om de fredligaste afsigter mot Sverigö.
»Så, säger hr Odhner, var det politiska system i Norden befästadt,
som skulle bestå under Gustaf lILs hela regering och trotsa alla hans
anlopp. Förbundet var en djup hemlighet. I Stockholm anade man
ingalunda, huru öfvervägande faran i själfva verket var».
Ja, ställningen var fortfarande farlig, men ohållbar var den dock
icke. Det fans något som i viss mån förklarade och ursäktade de
båda makternas politiska sammansvärjning, farhågorna nämligen för en
agressiv svensk] politik, födda och underhållna af minnen från seklets
förra hälft och af Sveriges innerliga förtrogenhet med Frankrike. »Bättre
att gifva penningar», skref kejsarinnan Katarina 1771, »än att se envälde
i Sverige och krig med oss till följd af franska penningar och intriger»,
och med liknande tankar umgicks väl äfven Danmarks regering. Föl
en svensk konung, som ville på varaktig grund befästa Sveriges själf
ständighet, var därför hufvuduppgiften att öka sin forsvarskraft, för att
kraftigt kunna häfda landets själfständighet, men att på samma gång
motstå alla frestelser att hängifva sig åt Karl den XII:s och hattpartiets
lystnader. En Karl den Xl:s fasta och nyktra, nästan kälkborgerliga
fredskärlek skulle väl efter all sannolikhet hafva gifvit händelsernas
utveckling en helt annan riktning, än den fick under Gustaf III;’ som
förråder sitt skaplynne redan tidigt nog i planerna på Norges eröfring.
Det varder en vigtig uppgift för hr Odhners framställning att utreda, i
hvad mån konungens senare krigspolitik och landets olyckor voro att till
skrifva en politisk nödvändighet, eller hans egna missgrepp, beroende
på lynnets och karaktärens svagheter.
Säkert är att man med deltagande och nästan oblandad beundran
följer komxngens politiska förhållande till Ryssland och Preussen under
de första lyckliga sex åren af hans regemente. Han utvecklar däruti
en fasthet, djärfhet och smidighet, som tycktes ingifva de bästa för
hoppningar för framtiden. Särskildt ter sig i hr Odhners framställ
ning det upprepade gånger planlagda besöket i Ryssland såsom ett
schackdrag af djup beräkning och af god verkan.* Tnsigtsfulla motstån
dare måste erkänna, att om konungen icke med den ryska resan 1778
fullständigt lyckats förbyta den ryska kejsarinnans harm i vänskap och
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
