Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
***
beundran, så hade han vunnit det som vigtigare var inom eget ]and.
Han hade förmått intala sina undersåtar, att han stod på god fot med
kejsarinnan, och de ryske partigängarne förlorade därmed ytterligare ett
fotfäste hos sina underordnade. Förgäfves gaf numera Katarina sitt
sändebud befallning att hålla modet uppe hos de »välsinnade» i Sverige
och försäkra dem, att hon ståndaktigt vidhölle sina frihetsvänliga grund
satser. Förgäfves uppgjorde Simolin på hennes befallning sina planer
till kontrarevolution eller opposition vid det stundande riksmötet. Han
kunde rapportera, att missnöjde funnos i skilda läger; han rådförde sig
ifrigt med Falkengren, Pechlin, Gyllensvan, Funck, af hvilka åtmin
stone de sistnämda mottogo penningar och förklarade sig benägna »att
bland sina vänner verka för tanken på en direkt reklamation af Ryss
lands hjälp». I sitt nit gick han ända till förhoppningar och försök att
vinna äfven Fersen, Sprengtporten och Karl Sparre. Men modstulen
erkände han dock, att svårigheten bestod uti att bringa de vackra
planerna till utförande, emedan nationen är af naturen trög, tveksam
och, såsom det i den ryska terminologien ju måste heta, »svag för hof
gunst».
Betraktar man 1772 års författning ur abstrakt konstitutionel syn
punkt, är det visserligen icke svårt att däri upptäcka betänkliga svag
heter och luckor. Icke häller lär man kunna annat än beklaga, att
beröringen mellan konungen och ständerna redan år 1778 och därefter
vid 1786 års riksmöte ledde till så ringa samstämmighet. Fersens och
Hummelhjelms bekanta yrkanden vid 1778 års riksdag voro ju intet
annat än särdeles hofsamma försök att häfda vissa för hvarje represen
tation oumbärliga rättigheter, och konungens och hans anhängares lidelse
fulla motstånd mot hvarje begränsning af konungens maktfullkomlighet
framstår därvid lätt såsom yttringar af despotisk skuggrädsla. Säkert
är, att brytningen mellan konung och ständer var ödesdiger för båda
och ödeläggande för riket. Men rättvisan fordrar det erkännandet, att
när man läser denna riksdags historia med de kommentarier, som hr
Odhner meddelat ur de ryska depescherna, så framstå händelserna i en
väsentligen förändrad dager. Riksdagskallelsen, lyckligt hemlighållen,
är ett åskslag för de förbundna makternas sändebud, särskildt för Ruck
man, Rysslands chargé d’affaires. Den var en öfverraskning för danska
och ryska hofven, som underlåtit att träffa nödiga öfverenskommelser
sinsemellan och med de missnöjde i Sverige. Man var oförberedd och
utan pengar för valagitationen. Pechlin reste i förargelsen sin väg,
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
