Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF I.II:S FÖRSTA REGERINGSÅR.
flera tusen daler silfvermjnt för inropadt kronojärn ock oguldna krono
utskylder, hvilket »lemnade rum för det skickliga omdöme, att då
landshöfdingen icke varit däruti grannlaga, att själf och för enskild del
förhålla kronan sin tillständiga rätt, landshöfdingen icke häller med
mera grannlagenhet ansett kronans rätt vid andra tillfällen.» Själf
hade landshöfdingen obestridligen, såsom förvaltare af hospitalskassan,
emot instruktionerna och utan att rådfråga sin medförvaltare tagit sig
ett lån ur kassan af 9,300 d. k. m., i förstone utan säkerhet och seder
mera mot otillräcklig sådan, och likaså, utan rådförande med biskopen,
utan vederbörlig säkerhet beviljat sin landskamrerare ett lån å 15,000
d. k. m. ur samma kassa. I hela länsstyrelsens gång, hos fogdarne
lika som å landskontoret och landskansliet, hade inrotat sig oordning
och försumlighet, synnerligen med räkningars infordrande och lands
böckernas afslutande, därhän att vid rättegångens början landsböc
kerna saknades för hela fem år.
Att en sådan ämbetsman af hofrätten icke kunde anses värd högre
straff än 1,000 d. s. m. böter, är redan påfallande; men för justitie
revisionens ledamöters flertal syntes äfven denna näpst för hård. Endast
Wallwijk ansåg länets styresman hafva gjort sig skyldig till sådan
efterlåtenhet och bristande grannlagenhet, att straffet borde blifva ett års
suspension; pluraliteten nedsatte böterna till 750 d. s. m. Och moti
veringen för denna lindring, som berodde på rent. frikännande från
ansvar i de vigtigaste punkterna, bestod dels däruti, att allehanda slags
ursäkter anfördes för obestridliga försummelser, dels däruti att den
strängt formella bevis-teorien tillämpades i hvarje särskild punkt, utan
något egentligt bedömande af landshöfdingeus förhållande i det hela
af hans förvaltning. Man ansåg sig icke kunna lägga landshöfdingen
till någon last det oordentliga tillstånd, hvaruti länsstyrelsen sig be
funnit, enär det icke kunnat med fullt laga bevis styrkas, till hvilka
särskilda stycken af denna oreda landshöfdingen blifvit förvunnen, »eller
ens om han varit från länet frånvarande på befallning eller med nådigt
tillstånd», och enär »skyldigheten att bevisa sin oskuld således honom
icke åligger».
Konungen öfvervar själf flera af de sessioner, under februari och
mars 1774, i hvilka Hamiltons sak af rådet punktvis behandlades och
slöt sig därvid oftast till den af riksrådet Wallwijk förfäktade strängare
mening. Men då utslag slutligen skulle fällas, heter det i protokollet
den 4 maj, att konungen biföll, att dom finge efter det af de flesta
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
