Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIGT.
TOR HEDBERG: Judas. En passionshistoria. Stockholm 1886.
Tor Hedberg är en ung författare, som alt ifrån sitt första fram
trädande gjort sig förtjänt af ett aktningsfullt erkännande. Väl funnos
i lians debutberättelse Högre, uppgifter en hel del brister, som tydde
på ungdomlig omogenhet, men redan där röjdes en viss kraft i fantasien
och käckhet i stilen, som ingåfvo förhoppningar. Kom så Johannes
Karr, däri särskildt den psykologiska analysen, trots vissa öfverdrifter,
vittnade om en bestämd författarebegåfning öfver medelmåttornas nivå;
och formgifningen i komposition och stil ådagalade, att man redan
hade framför sig en konstnär, medveten om sina uppgifters allvar.
Trots att bristerna kanske äro lättare märkbara i hans nyutgifna
arbete Judas, tveka vi ej att beteckna detta såsom ännu ett vackert
steg framåt i Tor Hedbergs utveckling; ty det är endast uppgiftens
svårare fylda kraf, som här orsakat det skenbara tillbakagåendet. Till
ansatsen är nämligen denna psykologiska skildring af Judas Iskariots
historia ett stort diktverk. Krafterna ha visserligen hos den unge för-
O O
fattaren ej räckt till för att till fullo utföra grundtanken; hvad han
emellertid lyckats prestera, bör dock erkännas såsom ett af de intres
santaste inläggen i vår nutida svenska diktning.
Mången skall troligen stöta sig redan på valet af ämne, förme
nande, att den heliga historien profaneras genom poetisk behandling.
Men det är ju af gammalt erkändt, att målarekonsten liksom bild
huggeriet just i denna historia har sitt värdigaste och mäst upphöjda
föremål. liedan en liafael och en Michelangelo hämtade till sina bästa
arbeten ämnena från den bibliska sfären. Hvarför skulle det då vara
skalderna förbjudet att där inträda? Det är väl sant, att deras konst
på slikt område i samma mån är svårare, som deras framställning mera
når fram till det inre och andliga i ämnet. Men omöjlig bör upp
giften dock ej vara häller för dem. Alt kommer sålunda an på, huru
uppgiften fattas och fylles, ej att ämnet i och för sig vore olämp
ligt. Hvarför skulle också ej äfven vår fantasi få nalkas det heligaste,
och det ej blott fantasien i färg eller form, utan ock i tanke och ord?
Med sann takt har författaren till »Judas » vetat att för sig undan
röja en del af uppgiftens svårigheter, genom att han merendels ej låter
den heliga historiens hufvudperson, Jesus, omedelbart själf framträda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
