Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. HEDBEUG, JUDAS.
Åt denna tankegång har författaren på olika ställen gifvit bättre
eller sämre konkret form. Mest otillfredsställande är det dunkla och
fantastiska sambandet mellan Judas beslut och tiggaren Abbas tal om
att »döda sin egen tanke». De ständiga plötsliga öfvergångarna hos
Judas och andra uppträdande personer mellan hat och kärlek erinra
om de psykologiska öfverdrifterna i »Johannes Karr». Och skildringen
af både Maria Magdalena och den bethaniska Maria såsom hysande
jordisk kärlek till Jesus tyckes såsom en rest af ytlighet, som annars
föga spåras i författarens uppfattning. Det hela omgifves af en mystisk
dunkelhet, som särskildt i jämförelse med evangeliernas enkla klarhet
ter sig såsom ett bristfälligt framställningssätt; men så är det också ej
den bibliska historiens ideala figurer, som här utgöra hufvudföremåleu
för skildringen, utan Judas’ brutna själsstämningar. Men denna något
öfverspända stil och ton i målningen gör, att de uppträdande personerna
ej fullt te sig såsom naturliga, lefvande människor af kött och blod,
utan nästan som någon sorts halft öfverjordiska, stämuingslefvande
varelser, antingen inre ideala eller mer låga än vi vanlige dödlige.
Men vid sidan af dessa bokens brister vore det orättvist att ej erkänna
dess stora förtjänster, och det ej blott i den delvis gamla djupsinniga
grundtanken, utan ock i utförandet. Just genom den nyss nämda
något öfverspända stilen, ernår författaren en stämningsfullhet och
färgrikedom, som på många ställen nogsamt vittnar om, att han hos
sig har anlag till en verklig skald, om han ock ännu i mycket ej kan,
hvad han vill. Det finnes i denna bok naturskildringar och situations
bilder, som skulle vara en heder för hvilken ansedd författare som
hälst. Vi erinra t. ex. om den förträffliga skildringen af den inbry
tande hösten, den börjar arbetets senare afdelning; om den väl skil
drade kontrasten mellan Judas’ nakna, kala hembygd och de leende
näjder, där Jesus hafvudsakligen förläde sin verksamhet; eller om den
gripande stämning af hemsk ensamhet, som författaren velat breda
öfver sina ökenbilder. Äfven vissa detaljer af den psykologiska skil
dringen äro verkligt förtjänstfulla, om ock andra slå öfver åt fantastiska
öfvcrdrifter eller abstrakt principmålning.
I det hela röjer arbetet en ung skald, som sträfvar högt, ehuru
ännu ej vingarna fullt bära honom. Diktens själfva uppslag står därför,
såsom vi atitydt, till ganska stor del öfver utförandet. Och under läs
ningen har därför den tanken gång efter annan trängt sig på oss: den
författare, som vid unga år kunde koncipiera en så stor och allvarlig
diktplan, borde under sina kommande skeden bibehålla denna tanke
för sin fantasi, så småningom inlägga i den alt mer och mer idé och
lif, och till sist ge ut arbetet å nyo i förändrad gestalt. Göthc ar
betade ju med Faustdiktens tankar hela.sitt lif. Ville Tor Hedberg
följa detta stora föredöme och om en tio eller tjugu år åter på allvar
taga ihop med sin Judas-dikt, så kunde måhända ett storverk blifva
641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
