Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL WARBURG.
nen nu fästa pä honom sin uppmärksamhet. Och han fick sin »merit
förteckning» nedskrifven af sina ovänner;
»I många år hette det har magister Malmstedt uti denna nation å dess sam
mankomster, så väl som eljest enskildt drifvits af en outtröttelig oppositions Anda. Litet
eller intet af hvad nationen gjort och följt har kunnat vinna hans bifall, utan man har
städse måst förnöta flera stunder med svaromål på hans både onödiga och öfvcrflödiga
inkast. Därmed har han icke allenast varit nationen till oro, utan äfven gifvit sådana
efterdömen som hänrycker ungdom till ovarsam böjelse för nyheter och reformationer,
hvarigenom de framdeles alt för lätt kunna störa sin egen lycka, och obeskedligt ofreda
androm. Emot nationskonstitutionernas helgd har Mag:r Malmstedt stått i
så outslitligt harnesk, att ehuru aldrig än något särdeles i den delen af honom kunnat
uträttas, har han ända till denna stund hållit fort med sitt vanliga buller.
Han begynte att tillvälla sig ett slags förmynderskap och lydnad af våra novitier, hvari
han träder inspektor förnär, hvilken styrseln öfver nationen tillkommer; Och
nu då Magister Malmstedt börjar skrida till ytterligheter, torde vara tid att nationen
afkortar all höflighet och emot magisterns tillhud vidtaga de mått och steg som till ord
ningens förvarande äro bäst tjänande. Detta ändamål tycks vara vunnet, om Herr Ma
gistern alldeles tager sitt afträde från vår nation. Men som han ej lärer göra nationen
delta nöje godvilligt, ehuru han, som alltid förklarat sig missnöjd med nationsinrättnin
garne, borde vara minst trög härtill, så beslöt nationen enhälligt att han hädanefter
icke skulle räknas inom nationen och ej hade med dess göromål att sig befatta.»
Det må erinras, att alla Malmstedts vänner voro borta, när han på
detta sätt enhälligt utstöttes ur nationen.
Emellertid kom kronprins Gustaf (III) till Upsala i juni 1770 och
var uppe i konsistorium academicum. Han frågade då, om ungdomen
denna termin uppfört sig sedigt, stilla och beskedligt, och då svarades,
att i Värmlands nation förelupit någon oreda, som af nationen blifvit hos
konsistorium angifven. Såsom upphofsman nämdes docenten Malmstedt,
hvilken inkallades och af kronprinsen anbefaldes att med det första ställa
alt sådant till rätta, hvarpå Malmstedt svarade med följande ord: Eder
Kongl. Höghet! Ingen åslundar det högre, än jag; hvarföre jag och
flere gånger talat med Nationens Inspector, att ivi i ivänlighet shola
afgöra saken.
Nio dagar senare föllo de fleste novitierna i Värmlands nation till
föga, men tre af dem (däribland Olof Bjurbäck, den blifvande biskopen)
vägrade gä in i nationen, förr än de fått se de nya nationslagar, som
kronprinsen lärer skola ha befalt gemensamma för alla nationer.
I november samma år understälde några landsmän nationen »om det
icke vore rätt och billigt, att herr magr Malmstedt såsom en hederlig man
och en hvilken nationen på det högsta vore förbunden all heder och akt
ning åter intoges i vårt samhälle»; men inspektor afböjde det med de ord,
att han ej vore utesluten från nationella förmåner (såsom disputationer,
Rektor tillsades se till att saken ordnades.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
