Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsehistorien och naturvetenskapen, af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
H. M. Melin. *
IO:de storleken, äfvensom att chrönikorna för åren 945 och
1264 omtala nya stjernors uppflammande emellan Gephei och
Cassiopeas constellationer helt nära till vintergatan just vid
det ställe, der Tychos stjerna uppträdde 4 572. Man antager,
att mörka verldskroppar kunna genom en förnyad ljusprocess
plötsligen åter stråla upp igen. Ett sådant plötsligt
uppflammande, som den Tychoniska stjernans, har man kallat
en explosiv ljusprocess, ett uttryck, som synnerligen väl
passar för denna stjerna och dernäst för den Keplerska nya
stjernan i Ophiuchus, sedd första gången den 10 Oct. 1604,
med en ljusstyrka större än alla üxstjernors af första
ordningen, men icke så stor som den Tychoniska. Redan i
Mars 1605 var hon nedsjunken till 3:dje storleken, till dess
hon i Mars 1606 spårlöst försvann. Hon är således numera
en mörk sol, eller rättare en svagt lysande. Nya stjernor i
Ophiuchus omnämnas i Ghinas astronomiska annaler för åren
123 och 1230 efter vår tidräkning, och i samma
constella-tion har den bekante planetupptäckaren Hind i London 1848
gjort den vigtiga upptäckten af en ny stjerna, sedan den i
ett par århundraden med teleskoper genomspanade himmelen
icke visat någon af detta slag. Den nya stjernan var af
5:te storleken, men om hösten 1850 hade hon nedsjunkit till
11 :te storleken, och numera kan hon icke ens med det
starkaste teleskop upptäckas. Af samme Hind sågs i södra
delen af Orion i Januari 1850 likaledes en ny stjerna af 6:te
storleken, af den mest glänsande röda färg, men ehuru ifrigt
eftersökt med ljusstarka teleskoper i Dec. 1850 och Jan. 1851
har hon icke mer blifvit återfunnen. Man känner med
säkerhet blott en enda nyuppflammad och åter försvunnen
stjerna, som åter visat sig. Det var den som på Keplers
tid år 1600 sågs i Svanens constellation, med en ljusstyrka
af 3:dje ordningen, till dess hon aftog i klarhet synnerligast
sedan 1619 och försvann 1621. Cassini såg henne återigen
uppnå 3:dje storleken 1655 och sedan försvinna. Hevel
observerade henne på nytt i Nov. 1665; i början var hon helt
liten, sedan större, men uppnådde dock aldrig åter 3:dje stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
