Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsehistorien och naturvetenskapen, af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skapelsehistorien och naturvetenskapen. II
leken. Mellan 1677 och 1682 var hon blott af 6:te storleken,
och såsom sådan har hon stannat qvar på himmelen ännu
intill denna dag. Om dessa sällsamma företeelser kan man
icke säga något annat till förklaring, än att de måste grunda
sig på egna och högst ovanliga anomalier i ljusprocessen.
Äro sådana ljusexplosioner, som de i 1572 och 1604 års
nya stjernor, enligt somligas mening, ett vittne om en
revolution, som medförde dessa verldskroppar undergång — och
man kan icke neka, att denna tanke ovilkorligt påtränger
sig vid sådana oerhörda afbrott i den eljest så lugna och
ostörda verldsordningen — så förringas dock härmed icke
sanningen deraf, att vexlingen mellan blifva till och förgås
icke innebär en tillintetgörelse, utan blott materiens
öfvergång till nya former. Plinius, då han omtalar den af
Hip-parchus (134 f. Chr.) sedda nya stjerna, hvilken föranledde
denne store astronom till upprättandet af den första
stjern-katalog, yttrar derom följande minnesvärda ord (läst. nat.
2,26): "Den aldrig nog berömde Hipparehus, såsom den der
framför andra bevisat stjernornas frändskap med menniskan
och att våra själar äro en del af himlen, fann en ny stjerna,
som blifvit född på hans tid, och af hennes rörelse på den
dag hon framblänkte, föranleddes han att eftertänka, om icke
detta kunde ske oftare, samt om icke äfven de stjernor röra
sig, hvilka vi anse för fastsittande; och jemväl vågade han
en sak, svår äfven för en Gud, att åt efterverlden räkna
stjernorna och vid namn uppteckna dem, sedan han upptänkt
verktyg, genom hvilka han kunde utmärka hvarje stjernas
ställe och storlek, på det man derutaf lätteligen skulle kunna
afgöra, icke blott om stjernor dö eller födas, utan äfven om
de på något sätt flytta "sig eller röras, äfvensom huruvida
de vexa till eller förminskas, och så lemnade han himlen i
arf åt alla, om någon skulle finnas, som ville taga det arfvet
i besittning." Den nyare astronomien har tagit arfvet i
besittning och gjort deraf en användning, i hvilken Plinius, om
han nu lefde, skulle se sin prophetiska utsaga öfver ali
förväntan uppfylld. Att inga stjernor äro fixa eller fastsittande,
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
