Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsehistorien och naturvetenskapen, af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
H. M. Melin. *
om de ock ännu kallas så, utan äro alla i oupphörlig rörelse,
är nu för det första en fullt bevisad sak. Att några af
fix-stjernorna ömsom vexa till och förminskas, är äfven afgjordt.
De kallas föränderliga stjernor, och förändringen är hos
somliga regelbunden och periodisk, hos andra oregelbundet
återkommande. Till förstnämnda slaget höra Algol och Mira
Geti, af hvilka den förra på en tid af 2 dagar 20 timmar
49 minuter fördunklas och åter uppklarnar. Under hvarje
sådan period glänser hon med oförminskad ljusstyrka mellan
2:dra och 3:dje storleken i 2 dagar 13 timmar, hvarefter
hon i 4 timmar aftager ända ned till 4:de storleken, vid
hvilken hon förblifver i 18 minuter, hvarefter hon åter vexer
till sin vanliga ljuskraft i 3 timmar 31 minuter. Mira Ceti
har en ljusvexlingsperiod af 331 dagar 20 timmar, är i sitt
maximum varierande emellan 2 och 4 storleken, i sitt
minimum har hon stundom blifvit sedd i 11 eller 12 storleken,
men vid andra tillfällen har hon icke kunnat skönjas ens
med de starkaste teleskoper. Bland oregelbundet
föränderliga stjernor är tj i skeppet Argo, hvilken af Herschel den
yngre helt oväntadt sågs som en stjerna af 1:sta ordningen,
klarare än Arcturus, då hon förut beständigt visat sig af
2:dra storleken, till hvilken hon efter en månads förlopp
återgick, ett fenomen, som några år sednare åter blifvit
bemärkt, utan att man deruti kunnat upptäcka någon
periodicitet. Att stjernor födas och dö, är slutligen något som kan
tillämpas på de nya stjernor, som plötsligt framträda ur
osynligheten med ett häftigt uppflammande sken och efter
någon längre eller kortare tid åter draga sig undan
menniskornas blick. Hipparchus och Plinius synas anse
uppflammandet som en födelse, och så är det äfven med hänseende
till synligblifningen för OSS) men i sig sjelf är det väl
snarare ett dödsfenomen, genom hvilket en födelse till ett annat
tillstånd förberedes. Ty en sådan våldsam explosion af ljus
från en mörk ellet- svagt lysande verldskropp kan icke gerna
tänkas annorlunda än som en total omhvälfning, en
verlds-revolution i högsta potens. Är fenomenet åter blott en följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
