Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de olika slag af metamorphos, som förekomma hos vexterna, af Prof. Jacob Agardh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om de olika slag af metamorplios, som förekomma hos vexterne. 39
som uppkommer på sådant sätt, vissa mera tillfälliga
egendomligheter, som icke tillhöra alla individer af samma art,
t. ex. dubbla blommor, olikfärgade blad o. s. v., men som
kunna ha tillhört det moderstånd, derifrån de blifvit tagna.
Men huru långt kan icke denna fortsättning gå, och till
hvilket orimligt individualitets-begrepp skulle man icke komma,
om man upptoge uppkomsten ur frö såsom en bestämning
för individualitets-begreppet! Den vanliga tårpilen, som
förekommer vild på stränderne af Euphrat, har sannolikt öfverallt
förökats genom sättqvistar, enär man icke känner att den i
Europa frambringat frö. Ursprungligen, som man tror, förd
till England virad kring ett paket, skall en qvist deraf blifvit
af Pope satt i jorden, och från ett träd, som deraf uppvexte
i Tvickenhams park, skall den vidare blifvit spridd kring
Europa och öfver Oceanen* till de omtalta tårpilarne på
Napoleons graf. Skulle nu alla dessa träd, som genom
sättqvistar uppstått, skilj da genom landsträckor och haf vara
fortsättningar eller delar af ett och samma individ? Yi veta
dessutom att hos Marieterne ett ägg kan utveckla sig till ett
stånd, som föröker sig genom knoppar och slutl. löser sig i
många skilj da individer. Det är således uppenbart, att
uppkomsten ur ägg icke kan ingå såsom en bestämmande
character för det enkla vextindividet.
Lemnande således ursprunget derhän, skulle man
snarare vilja anse individet — sådant det förekommer hos de
högre djuren — vara hos vexterne representeradt af hvarje
för sig vegeterande vext. Men svårigheterne bli i sjelfva
verket icke mindre härigenom. Indiens Fikonträd uppvexer
med en mägtig stam, som uppbär en vidsträckt krona;
småningom utveckla sig uppe från grenarne så kallade luftrötter ?
hvilka, vexande nedåt, slutligen nå jorden och bidraga att som
naturliga pelare uppbära den tunga kronan; men dessa
pelare blifva sjelfva ett centrum för en ny, men med
moder-vexten sammanhängande krona, som i sin ordning nedsänder
rötter, hvilka utvecklas och fungera på samma sätt, tills
slutligen ett enda träd kan bilda en hel sammanhängande skog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
