Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på utsidan af den danska culturen, af Löjtn. Gustaf Nyblæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En blick på utsidan af den danska culturen.
79
marks största personlighet, sådan den lefvat i Absalon,
Valdemar Seier och Tordenskiold. Den tempereras här, såsom
händelsen vanligen är med allt sannt danskt pathos, af den
naiva humor, som hos Holberg funnit sitt odödliga uttryck.
I Danskarnas målning finner man knappast något
egendomligt af så framstående värde och betydenhet, att det kan
jemnföras med hvad Danmark i sculpturen frambragt.
Landskapet, genremålningen, porträttet och slutligen
bataljmålningen efter Horace Vernet’s mönster bearbetas med framgång
och mer och mindre sjelfständighet. Till egendomlig
historiemålning har den nyare tiden hunnit likaså ofullkomligt, som
till egendomlig architectur och egendomlig tragedi, d. ä.
historiskt skådespel; allt är ännu i grunden försök, ehuru de
här och der tyckas begynna att lyckas.
Den fridsamhet och det lugn, som för den
Thorvald-senska konsten är utmärkande, och hvars närmast liggande
fel är en viss slapphet, återfinner man i det danska
folklynnet, hvars hjeltemod, då sådant är af nöden, snarare
tyckes vara en frukt af lefnadsfriskhet och pligtkänsla än
ett inneboende behof af energisk kraftyttring. För oss
Svenskar, som, oaktadt vi med Danskarna hafva gemensamt det
Skandinaviska grundlynnets sundhet och rika tillgångar, äro
till dem så motsatte som bröder gerna kunna vara, är den
nämnda slappheten motbjudande. Vi finna oss bättre vid
den mest bornerade högdragenhets stela och ofruktbara
väsende än vid något slags uppgifvande af vår värdighet,
och äfven hos de båda folkens yppersta män framträder en
ganska djup åtskillnad i grundlynnet. Då den danska
cul-turens mästare, Thorvaldsen och Holberg, i rika bilder trifvas
och glädja sig åt lifvets skönhet, eller lugnt le åt dårskapens
vanmakt, så ordnar Linné naturens riken och Bellmans djupa
löje spelar på en grund af oändelig sorg öfver idealets
oupp-hinnelighet. Då Christian IV sönderskjuten qvarstår vid
"höien Mast", uppmuntrande de sina, och Tordenskiold, när
han af hela besättningen har blott en man öfver och denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
