Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett votum i frågan om "classicitetens förfall," af Prof. Joh. Gust. Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 08
Joh. Gust. Ek.
"Latinsk classicitet" i den moderna meningen och latinsk
philologi — äro de tu verkligen ett, det är således frågan
som vi här vilja behandla. Yi hafva valt just detta ämne,
dels derföre, att vi, äfven der man minst skulle väntat det,
förnummit en stor oreda i begreppen, dels derföre, att det
för philologien är en verklig lifsfråga, hvaraf ingenting
mindre beror än dess vara eller icke vara. Ty skulle det
förhålla sig så, att den latinska philologien icke hade något
annat mål att föresätta sig, än att bilda lärjungar med en
fulländad, mönstergiltig latinsk diction, inom så väl det bundna
som det obundna talets område, då kunde vi så gerna först
som sist upphänga våra harpor i tårpilen: philologiens réle
vore då redan utspelt. På uttryckets classicitet i den gamla
meningen kommer det nemligen nu, till och med hos philo—
logerna sjelfva, vida mindre an, än på tankens adæquata
framställning. Äfven de utmärktaste af den nyare tidens latinister
hafva funnit det trogna fasthållandet vid den såsom
uteslutande classisk hallstämplade phraseologien vara dels ett
odrägligt pedanteri — utan ali annan förtjenst än
efterhärmningens, dels inom de allraflesta ^f den nyare tidens
tanke-sphærer, hvilka äro himmels vidt skilj da "från de gamles, en
ren omölighet. För att nämna blott en, hvars vitsord likväl
inför kännare gäller mer än många andras, så har den för
ej längesedan aflidne Eichstädt i Jena, midtunder det han
förfäktade latinets rätt att vid Academiska högtidligheter låta
höra sig, ja! äfven att anses såsom det bästa medel
hvarigenom lärda och vetenskapsmän från de mest skiljda trakter
kunde med hvarandra underhålla förbindelse, likväl helt
öppenhjertigt medgifvit, att vetenskaper finnas, som, då de först
på sednare tider blifvit till och följaktligen voro för de gamla
Romare okända, icke utan ett onaturligt våld mot
språkformen låta på latin behandla sig*). Han kunde hafva tillagt:
äfven mot tankeinnehållet. Och hvad mera är: det finns
ingen vetenskap, den må för öfrigt hafva varit för de gamle
*) Vide: Eichstadii Opuscula, Jenæ MDCCCXLIX pag. 710.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
