Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett votum i frågan om "classicitetens förfall," af Prof. Joh. Gust. Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett votum i frågan om "classicitetens förfall." 93
kand eller okänd som icke under århundradenas fortgång,
och under inflytandet af en dels på uppenbarelsens, dels på
vetenskapens egen väg införd helt ny verldsåskådning, så
fullkomligt har ombytt gestalt, att alla försök att åter kläda
den i den längesedan urvuxna barndomsdrägten skola visa
sig mer eller mindre misslyckade. Sjelfva den classiska
phi-lologien utgör derpå ett af de mest slående exemplen. Dess
uppgift, som är att i alla riktningar begripa och göra
begripligt fornverldens ideela lif, kan nemligen icke till fullo
lösas annorlunda, än genom förmedlingen af det nyare språk,
som är lärarens och lärjungarnes modersmål. Vetenskapens
ämne är gammalt, men vetenskapen sjelf är ett den nyare
tidens barn, som har hållit jemna steg med den öfriga
moderna culturen och derunder både emottagit och gifvit
anledning till nya undersökningar, till ny pröfning af det på
god tro antagna, till ny insigt i sjelfva ämnets natur och
sammansättning. — De gamle voro icke sjelfve philologer.
Skaldernas och historie-skrifvarnes läsning hörde visserligen till
deras skolbildning, och deras Grammatici, som skulle
motsvara hvad man nu kallar philologer, hade visserligen det
åliggandet att nödtorfteligen interpretera dem; men att deras
åtgärder icke sträckte sig längre än nätt och jemt till det
allranödvändigaste, derpå afger litteraturen sjelf, som inom
intet område är fattigare än här, det ovedersägligaste bevis.
Man tog saken då, och af samma anledning ungefär som vi
nu göra vid inhemtandet af de lefvande språken, på det
practiska sättet. Man lärde latin genom flitig läsning af
isynnerhet skalderna och genom afhörande af talarenas föredrag;
och man lärde grekiska genom grekiska slafvar eller andra
äfventyrare, som någongång hade gjort särskilta studier för
att blifva undervisare, men hvilka ofta utan sådana och utan
inre kallelse valde det yrket, derföre att de funno denna
födkrok vara lika god, som någon annan, sedan det blifvit en
modsak i Rom att lära grekiska, på samma sätt som det hos
oss länge var att af nyare språk isynnerhet lära sig franskan.
Deraf kommer det sig, att inom den Romerska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
