Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 ’
F. F. Carlson.
sammansatt af rikets högsta embetsmän, och sjelf
beherr-skad af en enda öfverlägsen statsmans storhet.
Regeringsformen af år 1660 hade, ehuru i något dunkla ordalag, lagt
regeringens verkliga styrka i det af fyratio medlemmar
sammansatta Rådets händer. Rådet, i samma mån det blef
mäktigare, blef allt mera söndradt. Snart utbildade sig
partierna; regeringens hållning blef vacklande, ombytlig
nästan för dagen; dess anseende inom landet sjönk, och en
öfverhandtagande slapphet spridde sig inom alla delar af
förvaltningen. Aristokratien, då den blef utan täflande makt,
förberedde sitt eget fall.
’ I denna allmänna upplösning, som fostrat missnöje,
splittring och svaghet, uppsteg Carl XI, ännu nästan ett
barn, pä thronen. Att en myndig Konungs tillträde till
regeringen måste åstadkomma en viss brytning, var oundvikligt,
och detta visade sig äfven vid Riksdagen 1672. Missnöjet
fick luft, och många beslut togos, som stodo i ren motsats
till förmyndareregeringens politik. Men förändringen kunde
hafva blifvit vida mer omärklig och den hade troligen gått
för sig utan våldsam brytning, om ej kriget utbrutit. Detta
krig, hvartill den svaga förmyndareregeringen hade låtit
småningom, halft ovilligt, leda sig just i slocknandet af sin makt,
antog, under de år som närmast följde på Konungens
tillträde, på en gång förfärliga dimensioner. Det blottade helt
och hållet den näst föregående styrelsens svaghet: och under
faran, under ansträngningarne att afvärja den, utvecklade
sig hastigt, likasom förut i Danmark, de fron som
förefunnos till en förändring.
Tanken på en förstärkning af Konungens makt finnes
likväl uttalad redan före krigets begynnelse. Den kom,
såsom vi redan antydt, från Danmark och det var
Rikskansleren Magnus Gabriel De la Gardie som först närde den i Carlx
Xr.s sinne — icke det minst märkvärdiga draget i denna
statsmans historia, hvilkens skiftesrika lefnad mätte så många
vexlingar af Sveriges politik, och som slutligen sjelf skulle
blifva ett offer för det envälde, han hade bidragit att
framkalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
