Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Statshvälfningen i Sverige uncfer Carl XF:s regering. §43)
Man har vanligen tillskrifvit Sekreterarne i Konungens
omgifning de första envåldsplanerna. Men innan man finner
spår till något dylikt hos dem, yppade sig sådana tankar
hos Rikskansleren, upprunna ur den djupa söndringen inom
Rådet. De la Gardie, trött vid denna söndring och
missnöjd öfver upprepade nederlag inom rådkammaren, begagnade
gerna den ställning han intog hos den unge Konungen, såsom
gift med hans faster och i besittning af hans barndoms
aktning och tillgifvenhet, för att utöfva en mera obestridd makt.
Några få månader efter Konungens thronbestigning, i Maj
1673 yppade Rikskansleren dessa sina tankar för det
Fransyska Sändebudet i Stockholm, med hvilken han stod på en
serdeles förtrolig fot. Det skedde på följande sätt:
"Rikskansleren", skrifver detta Sändebud till sitt hof, "sade mig utan
någon gifven anledning och mellan fyra ögon, att Konungen
i Danmark, med ^tankarne alldeles upptagna af den förän-r
dring, som han tillvägabragt i sitt rikes styrelse, och
genom hvilken han har krossat adelns fordna välde, föreslog
den Svenska Konungen att befria sig från Rådets myndighet,
och att för, detta gemensamma intresse, ingå en nära
förbindelse med sig." De la Gardie tillade väl, att Svenska
regeringssättet för närvarande var ganska väl ordnadt, men
detta yttrades med en ton som icke stod i öfverensstämmelse
med orden. "Jag skulle knappt", fortfarsen Fransyske
statsmannen, "kunna^redogöra för allt som föreföll emellan oss under
loppet af en halftimma; han upptog med lugn allt hvad jag sade
och talade sjelf kallblodigt och med mera sammanhang än
jag någonsin hört." Feuquieres — så hette Fransmannen
— sökte på allt sätt stärka De la Gardie i dessa
tankar: han föreställde honom, att omständigheterna voro
serdeles gynnande för en sådan plan, med en ung Konungi som
var lätt ledd och förstod konsten att förställa sig, §amt att
ett krig skulle göra dess utförände ännu lättare, tilläggande
dessa profetiska ord: "att freden derefter vore god för att
bekräfta hvad som hade blifvit i kriget grundlagdt." "Ju mer
jag tanker på detta", skrifver han kort derefter till sin
slägtinge, Franske utrikes ministern Pomponne, "desto mer
öfver-tygar jag mig, att hvad jag yttrade, var också Rikskansle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
