Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
F. F. Carlson.
Rikets Ständer förklarade sig ock icke böra veta af någon
medlare emellan i Konung och undersåtare , samt "att rikets
Råd v som vore Konungens egne trogne män och
undersåtare, icke kundé anses såsom ett serskildt och femte stånd
i riket, utan allenast såsom ett stånd med rikets
Ridderskap och Adel." Detta rikets Ständers "betänkande"
gillade nu Konungen och förordnade att, "eftersom i
Konungens makt stod med riksens Ständer ny lag att göra och förra
stadgar att uttyda", detta beslut skulle till evärdliga tider
hallas för en lag och laga stadga.
Sådan var den Suveränitetsförklaring, som ansetts
beteckna enväldets begynnelse. Redan då den afgafs, voro
meningarne om dess betydelse delade. Den ansågs af några
icke införa någonting nytt, enär den sjelf påminte om rikets lag,
och äfven gjorde nödvändigt att bibehålla rikets Råd, eftersom
Rådet borde af Konungen höras, man andra sade att detta
vore ett envälde och ragade måttet; af missnöje. I sjelfva
verket var denna akts innehåll tvetydigt, likasom, när icke
fullt ett århundrade sednare en förstärkt konungamakt äter
infördes i Sverige, den då stadgade Regeringsformen hade mycket
obestämdt. Ehuru riktigt det var, att den ar 1660 antagna
Regeringsform icke kunde vara förbindande för en myndig Konung
och att beslutanderätten tillhörde honom} voro dock derjemte
i förklaringen inskjutna uttryck som syftade på nya
grundsatser: så t, eju &tt rådsherrarne kallades Konungens egne
trogne män — en anspelning på den förändring som kort
derefter inträffade, — att Konungen benämnde riket: värt eget
af Gud förlänta arfrike, och framför allt att det uttryckligen
öf erlemnades till Konungens godtfinnande huruvida han ville
höra Rådet eller icke, i följd hvaraf rådkammarens hela tillvaro
berodde «a£ Konungens välbehag, och således i sjelfva verket
ingen lagbestämd ordning mera fanns för regeringens
handhafvande. t Af största betydelse var äfven sjelfva formen för dessa
vigtiga frågors behandling, da Konungen nu, emot allt hvad
förr iakttagits, omedelbart rådgjorde med Ständerna om
årender, som aldrig förevarit i Rådet, och slutmeningen i den
kungliga förklaringen syntes upphöja detta förfaringssätt till
grundsats. Mem, såsom vi sett, var enväldet till i verklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
