Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Statshvälfningen i Sverige uncfer Carl XF:s regering. §1)
bete®, långt förr än denna akt utfärdades, och den rätta,
uttolkningen af dess tvetydiga ordalag skulle också blifva
den påföljande verkställigheten, hvilken icke länge lemnade
rum för några tvifvelsmål hvad beslutet egentligen innebar.
Likasom förvaltningens ytterliga förslappning vid förmyndare^
regeringens slut närmast påkallat en starkare konungamakt,
<fch Konungen just genom utöfningen både förvärfvat och
stärkt sitt välde, så blef äfven regeringsmaktens
handhafvande det som klarast uttolkade och säkrast befästade
suveränitetsbeslutet.
Egentligen skönj es nästan ingen skillnad på Konungens
■eätt att regera, före denna förklaring och efteråt: men detta,
långt ifrån att bevisa det författningen var oförändrad,
bestyrker endast att det redan utöfvade enväldet af Riksdagen
blifvit erkändt. Natten efter approbationsaktens utgifvande
och efter Riksdagens upplösning, afreste Konungen till
Kungsör. I Stockholm, der Rådet förblef, uppfyldt af oro för
den stora kommissionens och reduktionskommissionens
efterräkningar , infann han sig derefter endast undantagsvis på
några få dagar i sänder. Konungen gick så långt, att han
* icke ens före sin afresa meddelade Ständernas förklaring till
Rådet. Först åtta dagar efter sin ankomst till Kungsör
skickade han Bengt Oxenstierna en befallning att om
detsamma underrätta Rikets Råd, och ändtligen finner man på
sjelfva julaftonen en skrifvelse utfärdad till Rådet, vid
hvilken förklaringen i original var bilagd, och i hvilken
Rådsherrarne tillika underrättas, att Konungen ville vara betänkt
på att gifva en Regeringsform, som skulle gälla i händelse
af hans frånfälle. Rådet beklagade sig i hofsamma ordalag
för Konungen och varnade honom — märkvärdigt nog — för
de stora rättigheter Ständerna kunde tillvälla sig på hans
bekostnad. Det syntes dock i begynnelsen icke vara klart
för alla, huruvida icke Rådet ännu kunde komma att
bibehålla något af sitt förra anseende, och de främmande
Sändebuden fortforo, i ovisshet om den närmaste framtiden, att
försigtigt kryssa emellan Konungens Sekreterare och Rådet,
utan att våga stöta sig med någondera. Snart upphörde
likväl Konungen nästan alldeles att meddela sig med sitt Råd
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
