Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Natursköna, af Mag. Doc. B. E. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
B. E. - Malmström.
visa dem; ty denna fvägvisning sker ju endast i ändamål
att införlifva dem med det inre hos ett subjekt; subjektets
medverkan är alltså så till vida nödig, som det i sig
upptager det af objektet framvisade ocli verkligen erkänner det
såsom med sig homogent, idealt. Först härmed är
förenin-gén af det reala med det ideala fulländad. Strängt taget
är alltså det Sköna icke en förening af det Reala med det
Ideala, utan af det Ideala med det Ideala; men af ett sådant
idealt , som fore denna förening begifvit sig ut på ett
fremmande område, och nu derifrån återvänder till sitt rätta
hem *).
Enligt denna åsigt innebär det Sköna, såsom enheten
af Idé och Företeelse, likväl en differens emellan Form och
Yäsen, en ursprunglig motsägelse ocli söndring mellan sina
momenter, då det framställer sig såsom något annat än det
verkligen är. Det är derföre som man med full rätt kallar
det Skqna för ett Sken, och det är derföre som allt’ skönt
redan af begynnelsen är hemfallet åt den förgängelse, hvars
aning sä ofta uppfyller åskådarens hjerta med ett hemligt
vemod, då han som mest är hänförd vid betraktelsen af
naturens elley konstens skönaste skapelser.
Nu frågas om detta Sköna, detta Idéens sken, kan
tillerkännas Naturen. För att kunna besvara den frågan,
måste vi först bestämma hvad Naturen är och huru den
förhåller sig till Idéen eller till Anden såsom idéens grund.
Detta fordrar en utförligare undersökning.
Hegel grundar sin Logik på den dialektiska
vexelverkan mellan Vara och Ickevara eller Intet. Man har med
skäl anmärkt att denna vexelverkan är otänkbar, emedan
af Intet blir Intet, och att ett Vara, sorii påverkas af Intet,
allsiejce påverkas, följaktligen förblifver hvilande i sig**).
Man har gått an längre, då màn i denna bristfällighet i
Hegels första trichotomi velat se en anledning att förkasta hela
*) Zeising, Aesth. Forsrh. p. 82 f.
**) Man får härvid icke tänka på de vanliga begreppen Position och
Negation; ty Negationen i vanlig mening är en negation
afwa-got søm en gång varit poleradt; hvaremot den rena negationen
(Intet) lika litet förmår negera som ponera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
