Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Natursköna, af Mag. Doc. B. E. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oai det Natursköna.
101
moraliska handlingens skala, ju mera den goda handlingen
blifver beroende af medveten sjelfbestämning, af pligt och
dygd, desto högre blifver äfven graden af handlingens
skönhet. — De konstarter, som framställa denna
mikromakro-kosmiska eller historiska skönhet -— den sköna handlingen
— äro företrädesvis Målarkonsten (Historiemålningen) och
Poesien (i alla sina arter, och i synnerhet i Dramat).
I dessa tre manifestationssätt är Naturen i stånd att
uppenbara alla arter af skönhet: det Rent Sköna, det
Komiska och det Tragiska, jemte deras mellanmodifikationer. Det
Rent Sköna, som väl egentligen har sitt uttryck inom
mikro-kosmen (menniskogest<en såsom sådan), återfinnes likväl
äfven inom Makrokosmen i det sköna landskapet med dess
hvilande staffage, och äfven inom handlingens område, när
denna handling är ånsträngningslös och harmonisk. Det
Komiska tillhör väl äfven företrädesvis naturens Mikrokosmiska
och Historiska bilder, äfven inom djurverlden (ekorren, som
makligt sittande på en gren spisar den frukt, som han
hål-* ler i framtassarne, björnen, som rest på sina bakben mejar
sädesfältet, kattungen, som springer efter sin egen svans);
men äfven dess Makrokosmiska lif är icke alldeles fremmande
för det komiska, ehuru det der är sällsynt. Så ser man
stundom berg och klippor antaga utseendet af groteska
fysiognomier ,. långa näsor o. s. v. Det Tragiska tillhör
egentligen Handlingens sfer; likväl kunna makrokosmiska utsigter
och gestalter och mikrokosmiska bilder ofta väcka en
tragisk känsla. Ett töckenhölj dt, ödsligt landskap, den
nedblåsta eller afbrutna skogen, den kulna höstnatten med-sin
mellan tunga skyar sväfvande bleka måne, som kastar sitt
matta sken öfver vissnade ängar och gulnade lundar,
framkallar hos betraktaren föreställningen oin förgängelse och
död. Äfven den enskilda (mikrokosmiska) gestalten, till och
med den djuriska, förmår göra tragiska intryck, t. ex. den
ålderstegne mannen, hvars anletsdrag uttrycka brottslighet
och ånger, hunden som lagt sig att dö på siii herres graf,
hästen, som står sörjande vid den fallne krigarens lik. —
För det Sublima linnes det rikaste fält inom den
makrokosmiska naturen. Yi behöfva ej påminna om det mäktiga in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
