Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Natursköna, af Mag. Doc. B. E. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Naturskön».
Ill
dom Skulpturen att återgifva den historiska skönheten genom
gruppen och reliefen, men den gör det blott, ofullständigt,
dä den, bunden af det tunga och färglösa materialet, blott
svagt kan uttrycka det inre själslif, som är handlingens källa
och grund.
På sådant sätt nalkas Konsten öfverallt Naturen för
att idealisera den. Det gifves intet skönt naturföremål, som
konsten icke kan ytterligare försköna, då den derifrån
från-söndrar det som icke är skönt deri, och endast behåller dess
skönhet, det sköna skenet för sig; men så finnes å andra
sidan ej heller någon konstskapelse, som konsten icke lånat
från naturen, såsom förebild, antingen såsom yttre natur
eller såsom den naturliga andens utvecklingshistoria. Till
den grad är konsten beroende af naturen, den rent andliga
skaparkraften hos menniskan af den naturliga, redan
förhandenvarande skapelsen. Den idé, efter hvilken konstnären
bildar sitt verk, är icke blott hans egen, den tillhör
universum, och har redan der varit formbildande, innan
konstnären der upptäcker och igenkänner den. Den är allmän:
den lefver i universum och i alla förnuftiga varelser, hos
Verldsanden och den individuella anden. Konstnärens
uppgift är blott d,en, att framställa den i dess renhet, så
mycket som möjligt befriad från ali materie och från den yttre
naturliga tillvarelsens oväsendtligheter, tillfälligheter och
brister.
Den sköna Konstskapelsén blifver derigenom på en gång
renare och varaktigare än den sköna Naturföreteelsen.
Fullkomligt ren och evigt varaktig kan den likväl icke blifva.
Ty deri enhet af idé och yttre företeelse i ett enstaka
föremal, som det sköna konststycket skall innehålla, innebär i
grunden en motsägelse, som omsider öfvergår till förstörelse:
den är blott skenbar, är ett sken. I det sköna
Naturföremålet, der den yttre företeelsen ännu har fullt sjelfständig
existens, är enheten långt lösare och vanskligare än i det
Konstsköna. På en förändring i belysningen kan ett helt
landskaps skönhet bero. Växtrikets skönhet beror af
årstiderna, den djuriska och menskliga verldens på ungdom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
