Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om grundmotsatsen i verlden, af Mag. Doc. C. Y. Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om grundmotsatsen i verlden.
139
Om man antager motsatsen mellan möjlighet och
verklighet vara grundmotsatsen i verlden, så synes detta
medföra den fördelen, att man icke behöfver utesluta
ändamålsenligheten ur verlden. Det väsende, som öfvergår ifrån
möjlighet till verklighet, blifver icke derigenom ett annat väsende.
Då sålunda väsendets enhet och bestånd kan erkännas , så
synes det icke vara någonting, som hindrar, att öfvergången
sker för väsendets egen skull, och att verksamheten är
ändamålsenlig. Det synes tvärtom vara nödvändigt att antaga
en sådan ändamålsenlighet för att kunna gifva något skäl
till verksamheten eller rörelsen i verlden. Genom denna
rörelsens ändamålsenlighet skulle man nu förklara både
vexling och varaktighet i verlden på det hela och hos de
serskilda väsenden, som finnas i verlden.
Vi öfvergå till granskning af motsatsen mellan möjlighet
och verklighet. Vi hafva angifvit möjligheten vara
bestämbarhet, och verkligheten måste då såsom hennes motsats
vara det bestämda. Men för det bestämbaras öfvergång till
bestämdhet fordras äfven något bestämmande. Det maste
då undersökas, om detta bestämmande är verklighet eller
möjlighet. Då en verkan endast af det, som är i någon
grad verkligt, kan åstadkommas, så kan det möjliga icke
bestämma sig sjelft, så länge det fasthålles såsom ren
möjlighet. Skall åter det verkliga tänkas såsom bestämmande
eller förverkligande det möjliga, så måste det tänkas såsom
verksamt eller såsom en kraft. Men härigenom upphör
verkligheten att vara ren verklighet, ty i kraften finnes, såsom
vi förut visat, motsatsen mellan möjlighet och verklighet.
Vill man nu häremot invända, att den verksamhet, som
finnes hos det verkliga, är fullkomligt ändamålsenlig, så att
ändamålet är fullt närvarande i hvarje verksamhetens
moment, och att i följd häraf denna verksamhet icke innebär
någon förändring, så anmärka vi deremot, att huru det än
för öfrigt må förhålla sig med en så beskaffad verksamhet*
så är det åtminstone icke den, som bestämmer det
bestämbara eller förverkligar den från verkligheten skilda
möjligheten. Eger verksamheten i sig fullständig verklighet, så
kan hon icke för sin egen skull verka på det möjliga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
