Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om grundmotsatsen i verlden, af Mag. Doc. C. Y. Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om grundmotsatsen i verlden.
141
gång försökes, så föres man lätt till den insigten, att
materien lika litet som möjligheten kan hämma eller göra
motstånd mot en kraft utan att sjelf vara en kraft. Materien
blifver då likasom möjligheten icke motsatsen mot ali kraft,
utan ett visst slag af kraft i motsats mot ett annat. Yi
återkomma sålunda till frågan om hvardera kraftens verkan
eller verklighet. Om de båda slagen af verklighet kunna vi
enligt det ofvan anförda säga, att hvartdera för sig är i nå- "
gon grad verkligt, men intetdera för sig är fullständigt
verkligt. Det, som för sig är i någon grad verkligt, är ett
verkligt ting eller väsende, och vi hafva således funnit, att
så väl motsatsen mellan möjlighet och verklighet som den
mellan kraft och materia hänvisar på en motsats mellan ting
eller väsenden, hvilka hvart för sig äro i någon grad
verkliga, om ock intetdera för sig är fullständigt verkligt. Det
är klart, att vi här kommit till den i erfarenheten gifna
motsatsen mellan själ och kropp. Själ och kropp visa sig
nemligen såsom tvenne olika slag af verkliga väsenden i
verlden. Hos båda finnes kraft, hvilket visar sig deri, att
serskilda bestämningar hos så väl kroppen som själen stå
till hvarandra i förhållande af orsak och verkan.’ Båda
synas ock för sig vara verkliga, så vida den ena icke kan
antagas vara en verkan af den andra. Ingendera kan dock
antagas vara fullständig verklighet, ty den fullständiga
verkligheten utgöres af båda tillsammans.
Öfvergå vi till frågan, om motsatsen mellan själ och
kropp kan vara grundmotsatsen i verlden, så måste vi först
undersöka de bestämningar, genom hvilka själ och kropp
visa sig vara motsatta. Den bestämning, som tillkommer
själen, men icke kan tillkomma kroppen, är förnimmandet.
Den bestämning åter, som tillkommer kroppen, men icke kan
tillkomma själen, är utsträckningen. Själen är således
såsom förnimmande väsende motsatt mot kroppen såsom
utsträckt väsende. Om nu förnimmandet och utsträckningen
helt och hållet utesluta hvarandra, så kunna de väsenden,
som hafva den ena bestämningen, icke allenast icke hafva
den andra, utan icke ens stå i något förhållande till de
väsenden, som hafva den andra bestämningen. Härmed vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
