Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om grundmotsatsen i verlden, af Mag. Doc. C. Y. Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
G. Y. Sahlin.
sammanhanget i verlden upphäfdt. Denna svårighet
föranleder en undersökning, om själens eller kroppens verklighet
möjligen i sig innebär en motsats. Vi erinra oss med
afseende härpå, att vi funiiit själens och kroppens verklighet
vara beroende deraf, att båda äro krafter. Vi hafva då att
tillse, om kraft och förnimmande stå i motsats mot
hvarandra, och derefter företaga samma undersökning rörande
kraft och utsträckning. Det visar sig lätt, att kraft och
förnimmande icke kunna stå i motsats mot hvarandra. Det är
nemligen klart, att förnimmandet såsom bestämning hos
själen icke kan vara något annat än förmåga af förnimmelser,
och att det såsom förmåga är kraft. Deremot visa sig
utsträckning och kraft vara motsatta mot hvarandra.
Utsträckning innebär nemligen delbarhet eller sammansättning. Då
nu en kraft icke kan tänkas vara delbar eller sammansatt,
så kan hon icke heller tänkas vara utsträckt. Då vidare
kroppen icke kan vara verklig utan att i sig ega kraft, och då
han å andra sidan icke kan vara kropp utan att vara
utsträckt, så följer att kroppens verklighet och kroppslighet
stå i strid mot hvarandra. Med andra ord vill detta säga,
att kroppslighet eller utsträckning icke är verklighet, och att
följaktligen ingenting är verkligt derigenom att det är
kroppsligt eller utsträckt. Att så förhåller sig kan ock inses deraf,
att det utsträckta såsom sammansatt förutsätter ett enkelt,
och att det således icke kan vara verkligt i och genom sig
sjelft utan endast genom det enkla, som det förutsätter. Det
enkla kan nu icke vara ett kroppsligt, så vida allt
kroppsligt måste vara utsträckt och följaktligen delbart. Det
kroppsliga måste således i följd af sin utsträckning för sin
verklighet förutsätta ett okroppsligt, hvaraf följer att ali
sjelfständig verklighet måste vara okroppslig. Men då man
nu icke kan frånkänna det kroppsliga ali verklighet, emedan
kraften framträder i och hos kroppen, och emedan det skulle
vara orimligt, om det, som visade sig såsom något verkligt,
skulle sakna ali verklighet, så måste vi fatta det kroppsliga
såsom en osj elf ständig verklighet. Vi hafva således blifvit
förda från motsatsen mellan tvenne slag af lika verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
