Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälanden af nya Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmälandet}. 207
Sådana tvister bådade éj godt för ett regerincssätt, der den
verkliga makten allt mera öfvergick i de sins emellan så föga eniga
ståndens hand, utan att ministrarna ändå ansågo för sin pligt att
resignera, när deras åsigter ej mera öfverensstämde med ståndsmajoritetens,
och utan att konungen någonsin redligen nöjde sig med sin lagliga
andel i makten, men bland hvars förtjenster emedlertid också är den,
att 1766 icke allenast hafva gifvit Sverige tryckfrihet, utan ock
stadgat, att medborgaren om denna rätts osvikliga bestånd skulle hafva
ali den fullkomliga trygghet, som en orubblig grundlag medför.
Det ämne, hvaröfver Herr M. spridt mesta ljus, är dock den af
svenska regerirvgen efter Carl XII:s död följda, mycket tadlade,
utländska politik.
Redan före Herr M:s framträdande var om denna politik bekant,
att den var en fortsättning af den, Görtz, i följd af Carl XIl:s
motvilja mot alla större landafträdelser till Ryssland, slutligen antagit, att
söka Englands och andra makters biträde mot Ryssland. 1 Men Herr
M. har förtjensten att fullständigare än någon föregångare hafva
redogjort för denna politiks gång, till dess den slutligen såg alla sina
förhoppningar bedragna.
Ingen man i Sverige tyckes hafva med mera ifver omfattat denna
politik, än den år 1720 till konung upphöjda Fredrik af Hessen,;
hvilken användt sina verksammaste år i den mot Ludvig XIV 1701—*
1703 bildade koalitionens tjenst, och till det sista hoppades att kufrna
bilda en dylik koalition mot Ryssland; men åsigten delades af
riksrådet och godkändes 1719 af ständernas ombud.
I Öfverensstämmelse härmed var det, som taan den i 1 Juli 1719
slöt preliminärfred med Hannover och den 18 Augusti samma år pre-*
liminärförbund med England, och genom den förra till Hannover
afträdde Bremer och Verden samt genom det senare lofvade att afträda
en del af Pomern till Preussen. Den skenbara fördel, Sverige genom
dessa uppoffringar vann, var hufvudsakligen löftet om Englands bona
öfficiaj förnyande af 1700 års förbund med England, ett förbund,
hvari båda makterna lofvade understödja hvarannan med så stor styrka
till lands och sjös som utan fara för der» hjelpande kunde sändas.
Sedan den definitiva traktaten med Hannover den 9 derpå följande
November blifvit sluten, och svenska underhandlarne på engelska
ministern Carterets begäran den 21 Januari 1720 undertecknat den då
ännu icke af preussiska underhandlarne godkända fredstraktaten med
Preussen, afslöts samma dag förbundet med England, som deri lofvade
Sverige sitt bistånd till dess czaren återställt allt hvad som fordrades
till en sådan säkerhet för Sveriges rike och en sådan handelsfrihet i
Östersjön, som fanns före det ryska kriget.
Och nu skulle ändtligen det stora förbundet mot czaren
åstadkommas, hvartill, äfvensom till 1720 års fälttåg, planen i samråd med
epgelska och franska ministrarna och engelska amiralen Norris redan
året förut i Stockholm var uppgjord och den 26 September af
drottningen undertecknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
