Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vecklat en så förvånande energi, som när den överld, af
bvilken allt fast land på den tiden utgjordes, var öfverhöljd
med skogar af jättelika kryptogamvexter, beslägtade med de
numera blott i dverglika former förekommande
lummermos-sorna (lycopodia), skafgräsen (equiseta) och ormbunkarne
(jMkes), hvilka sistnämnde äro de enda, som hafva några
trädlika arter nu för tiden. 1 oceaneq lefde några få
fisk-slägten, af någon förvandtskap med nutidens hajar och
stö-rar, af groteska och vidunderliga former, såsom den tungt
pansarklädde och sköldbeväpnade cephalaspis, och andra
liknade ödlor (sauroidfiskar). Redan före dem hade uppträdt
den i siluriska formationen så talrika crustacé-familjen
/n-hbitemaj märkvärdiga kräftartade leddjur med tydligt
bibehållna synorganer, som visa, att ljusets förhållande till ögat
var i denna aflägsna urtid detsamma som i våra dagar. Jemte
trilobiterna, och redan före dem, lefde på urhafvets botten
talrika conchyKer, slutande sig till djurrikets lägsta klass, de
förutnämnda stråldjuren9 i hvilka vext- och
djurorganisationen liksom ännu tvekar att skiljas åt och beträda hvar sin
olika väg. Så finna vi alltså djurrikets alla fyra
hufvudklas-ser, rodiata, mollusea, articxdata och vertebrata redan under
primärformationen hafva sina representanter; men många
årtusenden af denna verldsålder hade förgått, innan
organisationen förmådde höja sig till den lägsta verlebratafdelningen,
fiskame, och sedan från dessa till den närmast högre, som
bOrjar raden af de luftandande ryggradsdjuren, neml.
am-phibierna, af hvilka den yngre öfvergångs- och äldre
flöts-forraationen har att uppvisa några ytterst sällsynta spår, uti
hvilka man finner liksom ett förspel till secundärperiodens
jättelika saurier. Namnen telerpeton, archegosaunut och
pro-(erouturtts beteckna de uräldsta typerna för dessa sällsamma
reptilier, som först i medlersta secundärformationen uppnådde
sitt maximum, och hvilka genom ett ofullkomligare
respira-tioossystem voro i stånd att uthärda en luft, i hvilken
varmblodiga vertebrater genast skulle hafva blifvit förqväfde.
Huru beskaffad var då den atmosfer, som tillbakahöil det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
