Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högre organiska lifvet, men i utmärktaste grad gynnade det
lägre? Ingenting är genom så många från olika håll
sammanstämmande omständigheter bestyrkt, som det factum, att
luften i denna urgamla tidsålder var försedd med en
utomordentlig rikedom på kohyregas, ett förhållande, som i
förening med den öfver hela jordytan rådande fuktiga värmen
måste hafva varit yttqrst fördelaktigt för vegetationen. Man
känner redan icke mindre än 300 arter af ormbunkar från
stenkolsformationen, oberäknadt mer än 50 arter
lycopodia-ceer af slägtena lepidodendron, stigmaria, sigillaria med flera
dylika resliga trädslag, som nu för tiden representeras
endast af småvexta mossor — och hvilka pygmeer äro icke
vår tids equiseter emot stenkolsformationens högvexta
equi-setaceer. Jemte kryptogarövexter förekomma äfven
phanero-gama monokotyledoner (gräs, liljeväxter och palmer) och
di-kotyledoner med nakna frön (cykadeer och coniferer).
Orm-bunkame voro dock under primärperioden den herrskande
vextfamiljen, och det är de, som gifva åt denna verldsålder
sin egendomliga karakter. På fuktiga öar i den heta zonen
vexa ännu i dag trädartade ormbunkar, men de stå enstaka
och bilda icke täta skogar, såsom i urtiden, och de försvinna
dessutom till ett intet i jemförelse med de förras kolossala
former och mångfald i arter. Af urtidsormbunkarnes många
slägten, såsom pecopteris, neuropteris, sphenopteris,
cyclo-pteris o. fl. har det förstnämnda ensamt icke mindre än 80
hittills kända arter. Då man vet, att nu lefvande
arbore-scenta ormbunkar behöfva för sin fortkomst å ena sidan en
mycket hög medeltemperatur, å andra sidan en mycket
fuktig atmosfer, så kan man häraf med säkerhet sluta till
jordens beskaffenhet på den tid, då trädartade equiseter,
lyco-podier och ormbunkar i mängd frodades på hennes yta.
Temperaturen måste till och med hafva varit högre, än den nu
är emellan vändkretsarne, det kan man sluta dels af den
ofantliga storlek, som de nämnda akotyledona vexterna
uppnådde, dels af den hastighet, med hvilken efter de ofta
påkommande öfversvämningarne nya skogar bildade sig på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
