Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den heliga Skrift, som icke heller vet af några menniskor
före Adam. Det ar en fullkomligt afgjord sak, att den
organiska verld, som nu existerar och har existerat så länge
menniskor funnits, visserligen är helt nära beslägtad med den
yngsta tertiäråldrens, diluvialperioden in beräknad, men icke
densamma. Den är öfverhufvud, och med afräkning af en
del lägre organismer, specifikt derifrån åtskild. Det är en helt
ny uppsättning, som omgifver menniskan, och sjelf var hon
icke till dessförinnan. När den Mammuth (elephas
primi-genius) lefde, hvars döda kropp för några få år sedan
igenfanns, hade ännu aldrig någon menniskofot trampat på denna
jord. Detta skedde först sedan diluvialperiodens köld och
vattenflöden undanröjt den före alluvialåldren tillvarande
organiska skapelsen och banat väg för den nästföljande, den
med menniskoslägtet samlefvande. Men å andra sidan är icke
heller naturforskaren berättigad att förneka det yngre och
hastigt öfvergående diluvium, som enligt Skriften inträffat
inemot M sekler efter den första menniskans skapelse och dödat
hela Adams slägt med undantag af en enda familj, bestående
af 8 personer. Jordytans förändringar kunna endast efter
mycket långa perioder blifva märkbara; men nu är tiden från
Adam till Noach, ja ända till oss, alltför kort, för att
med-gifva tillförlitliga slutsatser från geologiska iakttagelser. Här
måste äfven naturforskningen böja sig för en annan
auetori-tet, för historien. Det kan omöjligt vara en tillfällighet, att
folkens äldsta sagominnen hänföra sig alla till en och samma
utgångspunkt för det nuvarande menniskoslägtets historia, till
en allmän öfversvämning. Hvarföre skulle, der alla andra
fornminnen förbleknat, just detta ensamt hafva bibehållit sig
i sin ursprungliga friskhet och renhet? Det trogna och lik—
stämmiga bevarandet af en för hela slägtet gemensam
hågkomst hänvisar med tvingande nödvändighet till något sjelf—
upplefvadt, till en naturrevolution, hvilken genom sin storhet
måste hafva gjort ett alltför djupt intryck på det efter floden
förnyade menniskoslägtets stamföräldrar, för att någonsin
kunna utplånas ur deras och deras efterverlds erinring. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>