Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mosaiska berättelsen om floden är ung i jemförelse med den
ursaga, från hvilken hon sjelf är hemtad. Med Noachiderna
utbredde sig sagan om floden till alla verldstrakter långt förr
än den fattades i skrift af Hebreernas lagstiftare. Från Hinduer
och Chineser till Mexikaner och andra Amerikas urfolk,
öf-verallt finna vi samma flodsaga, med en något olika nationel
ombildning i biomständigheter, men ändå i grunddragen
densamma och lätt alt åtskilja från de flodsagor, som hafva den
Mosaiska urkunden till sin källa.
Det kan således endast vara de naturliga vilkoren för,
samt beskaffenheten och omfånget af en sådan öfversvämning,
hvarom naturforskningen ännu kan och bör hafva en röst,
men sjelfva factum torde af ingen naturkunskap med någon
giltig grund kunna bestridas. Detta medgifves också af sansade
och opartiska naturkunnige, såsom af Pfaff
(Schöpfungsge-schichte, 1855). Denne anför visserligen flera vigtiga
grunder emot möjligheten af en hela jorden betäckande vattenflod,
af hvilka den mest betydande torde vara den, som åberopar
de på de slocknade vulkanerna i Auvergne befintliga mycket
lösa och luckra askkeglor, hvilka, såsom de af
lavaström-marne inneslutna djurbenen bevisa, tillkommit under
tertiär-perioden, således före menniskans skapelse, och hvilka till
följe af sin lösa beskaffenhet omöjligt skulle hafva kunnat
motstå påtryckningen af en flödande vattenmassa, hvaraf alltså
synes, att syndaflodens vatten icke upphunnit vestra Europa.
Men deremot finner han inga physikaliska svårigheter ligga i
vägen för en partiel öfversvämning i den del af Asien, der
det äldsta menniskoslägtet bodde. Nu kunde man väl till stöd
för en allmän verldsflod anföra det kända förhållande, att en
stor mängd ben af antediluvianska djur finnas högt uppe på
de högsta bergen, på Himalaja, på Montblanc, på Anderna,
ända upp vid gränsen af den eviga snön, hvaraf man alltså
skulle kunna sluta, att dessa djur blifvit ditsvämmade af en
flod, som öfvertäckt alla höga berg på hela jorden; men
dessa bevis äro icke tillräckliga, ty de nämnda djuren äro
antediluvianska i geologisk, men icke i historisk mening, dé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
