Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren, denna universäas rerum, som i all sin storhet och
skönhet utbreder sig för vår beundrande blick, ar både till
grundämnena och deras sammansättning ett verk af Guds skapande
och ordnande kraft och vishet. Han allena är evig, men
verlden har haft en begynnelse, och det en af Guds fria,
per-sönliga vilja betingad. Han är icke en blott verldsarchitekt,
som till ett helt sammanfogat en af honom förefunnen, med
honom samevig och af honom oberoende urmateria, utan han
är verldsskapare och verldsordnare tillika.
Men när Gud ville en ändlig verld, så ville han också
dess successiva utveckling i tiden. Ty tid och verld äro
mot-svarighetsbegrepp. Det ena kan icke tänkas utan det andra.
Ett verldssystem, som med ens liksom genom ett trollslag
framstår fullfärdigt, strider lika mycket mot Gudsideen och
mot verldsideen. Tid är intet annat än den fortlöpande
kedjan af tingens förändringar, och det vore förunderligt, om
det timliga skulle sakna karakteren af timlighet, således vara
annat än det är. Man kunde lätt komma på den tankan, att
Gud och verld äro ett, om man på den sednare finge
öfver-flytta oföränderlighetens attribut. Gud är den absolut
fullkomlige, och derföre den oföränderlige; men verlden
ärper-fectibel. Är hon nu detta, så måste hon ock hafva
genom-lupit en följd af förändringar, genom hvilka hon blifvit hvad
hon för närvarande är, och då man icke har anledning
förmoda det högsta verldsändamålet redan vara uppnådt, så har
hon ännu en framtid sig föresatt, till hvilken vi hänvisas af
uppenbarelsens lära om de yttersta tingen. Men skapelsens
historia ser icke framåt, utan tillbaka, icke till tingens yttersta
mål, utan till deras upprinnelse. Hon vill beskrifva den följd
af förändringar, den utvecklingsgång, genom hvilken det
synliga verldsalltet efterhand utbildat sig till sitt närvarande skick.
Den egentliga skapelsehistorien måste således börja med
skildringen af det utvecklingsförmögna rudimentet till en ordnad
verld, med sjelfva den första materien, då det ju är denna,
som skall danas till ett verldssystem. Att denna första
materia sjelf förut icke fanns, men blef till genom en omedel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
