Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar verkning af Allmakten, det är en trossats, som af
skapelsehistorien förutsattes. Med denna första materia hade
verlden existens, men ännu icke form. Den var ett chaos.
Tingens atomer voro likformigt utspridda i rymden, blandade
om hvarandra och likväl utan inbördes förbindelse, ett
oändligen fint fördeladt fluidum, som icke flöt, en gränslös,
hvi-lande ocean af stel enformighet, och ett ogenomträngligt
mörker betäckte det orörliga djupet. Men öfver det kalla och
liflösa urdjupet rufvade Guds Ande, uppfyllande det med den
gudomliga skaparkraftens lifsvärma, och det vaknande lifvets
första uppenbarelse var ljus. Med ljusets uppträdande
be-gynte de tillförene för hvarandra likgiltiga atomernas
ömsesidiga förbindelse och vexelverkan. De elektro-chemiska
krafternas verksamhet tog sin början, och dermed tillika indivi—
dualiseringen af det döda allmänna, af den åtskillnadslösa
chaotiska urmaterien. De två första skapelseacterna
framställa just denna alltmer tilltagande individualisering. På
första skapelsedagen söndrade sig den vidt utbredda
verlds-dimman i en otalig mängd smärre lysande urdimmor, som
förtätade sig mer och iner omkring hvar sin kärna eller
at-tractionsmedelpunkt, och hvarje sådan lysande nebula bildade
embryonet af ett solsystem. På andra skapelsedagen bildade
sig genom fortgående förtätning de särskilta verldskropparne
i solsystemet, hvilka afsöndrat sig från den gemensamma
sol-nebulan på samma sätt som denna afsöndrat sig från
verlds-nebulan. Men nu är det tid, att låta vetenskapen framlägga
sin theori öfver detta ämne.
Den af Kant till en del efter Leibnitz uppställda
theo-rien för jordbildningen (Allgemeine Naturgeschichté und
The-orie des Himmels. Königsb. 1755) har Laplace, oberoende
af sin föregångare, vidare utfört (Exposé du systéme du monde.
Paris 1796). Den store mathematikern leddes af den
öfver-ensstämmande rigtningen af alla rörelser i vårt solsystem till
den öfvertygelsen, att en så likartad verkning nödvändigt
måste härröra från en och samma orsak. Han antog
der-fore, att hela vårt solsystem i sin första begynnelse utgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
