Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom första attraction af massa anlaget var gifvit till en
differens i materien och dermed till en verkan af de differenta
beståndsdelarne på hvarandra. Sådana concentrationer skedde
väl liktidigt på oändligt många punkter i verldsrymden. Men
bvaije concentration af materie förorsakade nödvändigtvis
temperaturåtskillnader, ty med förtätningen af hvarje
mate-rielt ämne är frigöring af värme förenad. 1 kraft af denna
värme blefvo de första sig samlande massorna icke genast
lasta, utan de förblefvo i ett mjukt eller flytande, till och med
glödande tillstånd, och af sådana glödande massor bestodo
ntan tvifvel de första kärnorna af det ur sin dunstformiga
fördelning sig utbildande verldsalltet. Chaos med sin
ursprungliga likhet i form var också till materien indifferent,
till dess täthetsåtskillnader inträdde, hvilka utgjorde
grund-vilkoret för upphörandet af indifferensen och för de ur sina
bojor lossade ämnenas ömsesidiga inverkningar efter de uti
dem inneboende physikaliska och chemiska egenskaper. Nu
först, då värme och ljus, dessa oskiljaktiga följeslagare åt
höga temperaturer, utstrålade från den concentrerade
materien, drog denna kärna till sig de finare ämnena, uppväckte
i dem genom båda agentierna chemiska frändskaper, och
bildade från den stunden en lysande fackla, hvilken tjente
som tilldragningspunkt för de lättare ljuslösa dunsterna, i det
den skickade genom de dittills mörka rymderna af
verldsalltet sina första, om också svaga, strålar. Och så långt
dessa räckte med sina chemiska verkningar, så långt räckte
äfven kärnans attractionskraft; genom begge afsöndrades
gasrummet i detta system från de närmast belägna kärnornas
rum, och bestämdes den gräns, inom hvilken de fulländade
verldskropparne ännu i dag löpa sina banor.
Emot denna af Burmeister uppställda theori uppstår blott
den betänkligheten, att den icke lemnar någon förklaring
angående det egentliga ljuset, som för närvarande strålar till
oss från solen, och som väl måste hafva varit ett helt annat,
an det från en glödande metallisk kärna härflytande, om
hvil-ket man kan tvifla, att det förmådde genomtränga det tjocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
