Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden, då de plutoniska krafterna verkade mera allmänt och
likformigt, de tillhöra en senare tidsålder, då dessa
underjordiska krafter verkade mera localt, men också just derföre
mera intensivt.
Vid en slutlig öfverblick på den anställda jemförelsen
finna vi, att naturvetenskap och uppenbarelse gifva följande
överensstämmande skildring af skapelsens utvecklingsgång.
Först var chaos, den mörka och formlösa urmaterien.
Denna började utgå ur sitt bundna, orörliga och
åtskillnadslösa tillstånd genom inverkningen af den kraft, som
frambragte ljuset. Med ljuset inträdde strax den formbildande
verksamheten i universum. I den likformigt utbredda lysande
verldsdimman uppstodo oändligt många
attractionsmedelpunkter, hvilka efterhand drogo till sig all den omgifvande materia,
som låg inom området af deras tilldragningskraft, och på
detta sätt afsöndrade sig särskilta lysande verldstöcken från
den ursprungliga allmänna verldsnebulan. De sålunda
uppkomna verldstöcknen, så väl de större (astraltöcknen), som
de mindre (soltöcknen) lemnade emellan sig mörka
mellanrum, af hvilka naturligtvis de, som åtskilde astraltöcknen,
voro mångfaldigt större, än de, som åtskilde de olika
soltöcknen inom hvarje särskilt astralsystem, likasom återigen
afståndet mellan soltöcknen inom ett och samma astralsystem
många gånger öfverträffade afstånden mellan de dunstklot,
som under skapelseverkets fortgång lösryckte sig från hvarje
särskilt solnebula. Så skilde sig ljuset från mörkret på första
skapelsedagen. — Vid den fortgående förtätning, af hvilken
all daning af enskilta verldskroppar inom hvarje särskilt
system berodde, kom det i tidens längd derhän med vår jord,
att hennes fasta kärna befanns afslutad i motsättning mot
den henne omgifvande gasformiga atmosferen, sedan
nemligen det omkring jordens metalliska inre kringsvepta
granitskalet afsvalnat så vidt, att oceanens ur luftkretsen utfällda
vattenmassa kunde qvarstanna på dess yta, så att det blef
en skillnad mellan de expansivt flytande vattnen i luftkretsen
och de droppbart flytande vattnen på den fasta jordytan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
