Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på de statsekonomiska resnltaterna af Riksdagen 1853—54 af Prof. Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformen i tullagstiftningen efter mdngas fordringar, men ledde
lagstiftningen i alla fail in pd en aanan bana, bvilken den
numera »vårligen kan öfvergifva, och man bör dervid
isynnerhet taga i betraktande att vid öfvergången från
ettsträn-gare till ett liberalare tullsystem försigtighet är en af
friban-delns varmaste försvarare erkänd grundsats, samt att
hei-sasnhet i reformer i allmänhet äro en borgen för deras bestånd.
Alltsedan 4739 hade Svenska tullagstiftningen antagit det
fullt utbildade probibitivsystemet. Det var naturligt att man
genom ett sådant skulLe söka gifva den d4 uppblomstrande
näringsfliten ett skydd, h v ar förutan den sannolikt icke
kunnat uppkomma eller bestå, sé mycket mera som sådant stod
i fullkomlig öfverensstämmelse med den tidens theorie om
förmögenhetens uppkomst. Men äfven långt efter sedan
denaa theorie blifvit vederlagd, q v ar stod prohibitfivsystemet i
sin fulla styrka. 4816 års Tulltaxa räknade ej mindre än 192
införselförbud. Men dermed var också kulminationen uppnådd.
Vid 1823 års Riksdag inträffade en vändpunkt, i det
Ständerna* för sin del då beslöto. förbudens borttagande ur taxan,
samt medgåfvo en allmän frihet att emot afpassad tull införa
främmande varor. Det skäl som förmådde Ständerna till detta
bestui var önskan dels att öka tulhntraderna, dels att hämma
det vidt utsträckta hirendrägeriet. Såsom bevis på huru li*
tet förbuden förmådde hämma införseln af de varor, som
voro föremål för dem, anförde Ständerna att dessa varor
öf-veraHt funnos, såldes och nyttjades, och huru tanklöst man
gick till väga vid taxans aiTaUa*dei upplystes deraf, att vissa
artiklar som voro till bruk anbefallde, men icke kunde
tillverkas inom landet, likväl voro förbudce till införsel,,
bvar-föredet nödvändiga behofivet måste genom ofoflig införsel fyllas.
Ständernas beslut vann ej fullbordan i hela desa
utsträckning; men i 1824 års Tulltaxa blef dock förbudtos
antal betydligt reducerade Vid de n&cmast följande
Riksda-garne upptogs väl icke 4823 års beslut; men atf opinionen
började allt mera vända sig emot förbudasvstemet,
ådagala-des såväl deraf, att det ena förbudet efter det andra bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
