Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälanden af nya Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling (NyfuDDa Svenska Runinskrifter), införd i Annaler for nord.
Old-kynd. og Hist. 4852, ss. 207—48, tabb. VIII—XI*).
Utgifvaren är, genom sina många redan utgifna skrifter,
fördelaktigt känd och högt värderad för den osvikliga trofasthet och varma
kärlek, med hvilka han städse nitälskat för allt fosterländskt, och for
allt som hos folket lefver anmärkningsvärdt och skönt i saga, sång och
toner, samt för den framgång, med hvilken han behandlat sina ämnen.
Denna kärleksfulla pålitlighet förnekar sig icke uti förevarande arbete,
då han gjort sig den berömvärda mödan att till grund för hvarje planch
lägga en afkalkering i naturlig storlek af sjelfva runstenen, hvilken
sedan i förminskning blifvit öfverflyttad på en ritning och sist på
plan-chen. Man har således här en fullkomligt natursann afbildning i
sammandrag af föremålet, hvilken städse moste ega ett mycket större värde,
än äfven den noggrannaste teckning på fri hand, åtminstone när
otydligheter och bristfälligheter uti inskrifterna förelinnas— hvilket, ty värr,
just oftast är händelsen med runristningar. Med hvarje afteckning följer
en beskrifning, hvilken, utom sjelfva inskriften, med särskildt fästad
uppmärksamhet på tvifvelaktiga ställen deri, äfven i korthet angifver
minnesmärkets läge i förhållande till bygden, till landåsar, dalgångar,
vattendrag, samt till gamla och nya vägar eller stigar. Och det blefve
synnerligen välkommet, om Utgifvaren allt framgent komme att
upptaga de sägner, som ännu stundom fästa sig vid dessa minneshällar.
Till ett arbete såsom detta tarfvas icke obetydliga medel, och
ut-gifvandet hade väl derföre svårligen kunnat komma till stånd, om icke
Regeringen med upplyst frikostighet dertill lemnade ett allmänt anslag.
Hvaije fornvän lär derföre säkert dela den önskan, att denna
medverkan till arbetets fortgång måtte fortfara lika länge som Utgifvaren kan
finna nya runstenar att afteckna, eller äldre af någon vigt att rätta.
Han lär också redan hafva funnit omkring 400 hittills nästan okände
runstenar, — och det hufvudsakligen allenast inom ett par
Mälare-landskap. Carl Säve.
+) Denna afhandling skrefs 4852 och stödjer sig i denna del p&
de afteckningar utaf de då nyss funna, men af mig aldrig sedda,
runstenar, som mig till utgifning lemnades af två uuge fornälskare. Det
är derföre naturligt nog, att ett så öfvadt öga, som Utgifvarens, skulle
finna ett och annat att rätta uti dessa första afteckningar, hvilka dock
icke skolat sakna ett värde, ifall olyckan velat, att stenarne blifvit
förstörde, innan bättre afritningar kommit att göras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
