Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälanden af nya Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Sveriges folkkäre och vetenskapsälskande konungar Gustaf
II Adolf och Carl XI, som hos oss först och kraftigast hafva lagt å daga
sin nitälskan för runforskningen, genom det understöd de gåfvo vår
äldste runlärde Joh. Bureus och Hadorph till runstenars uppletande
och afritande. Desses och andres samlingar af detta slag blefvo likväl
icke till ett helt sammanordnade och utgifna, förr än vid midten af det
följande århundradet, då Göranssons Bautil 4750 utkom,
innehållande mer än 4450 i trä skurna afhildningar af ruustenar, som nästan
uteslutande tillhörde de gamla Sveoska landskapen. Och ändteligen
utkommo 4833 (och i Svenskt Diplomat. II. 4 , 4834) Liljegrens
Run-Urkunder, upptagande eller omnämnande alla då kända
Nordiska runinskrifter, så väl inom Sverige som derutom. Men desse och
alle efterföljande runforskare hafva likväl under denna långa tid icke
kunnat uppspana all de runinskrifter, som på deras tid ännu funnos
till. Många sådana hafva således blifvit förbigångna och oantecknade,
en och annan uppgräfves ännu här och der ur jorden eller hittas i gamla
murar och grundvalar; och af dessa oantecknade krossas årligen en
mängd af murarens knoster eller begrafves åter, kanske for
århundraden, under nyuppväxande byggnader. Och ehuru lagar finnas, som
bjuda dessa och alla andra fornminnens fredande, så blifva dock slika
påbud i längden vanmäktiga, så länge icke kännedomen om dessa
minnesmärkens verkliga värde och stora vigt för den fosterländska
forskningen hunnit blifva så utbredd, att han kan sägas vara lefvande bland
allmänheten; m. e. o. så länge icke dessa dyrbara minneu från fordom
timma hållas i så mycken vördnad af fattig och rik, hög och låg, att
de tillåtas siå orubbade, åtminstone tills de hinna blifva undersökta och
pålitligt aftecknade.
Det är derföre glädjande för hvarje vän af Nordisk vetenskap, att
Hr Richard Dybeck, en af vårt lands mest utmärkte och trognaste
fornforskare, blifvit i tillfälle att böija utgifva en samling af hittills rent
af okända eller förut mindre noggrannt beskrifna runinskrifter, eller
Svenska Runurkunder, såsom titeln lyder. I de hittills utkomna
tre häftena framställas på 27 väl utförda stentrycksplancher (af hvilka
4 äro af dubbel storlek) 22 hela, eller nära nog hela, runstenar, samt
stycken af 40 andre, således tillhopa 32 stycken. De äro alle från
Södermanland, och bland dem finnas allenast tvänne, N:o 22 och 32
(Liljegr. 836, 927), som äro upptagne i Liljegrens Runurkunder. Alle
de öfrige hafva således hittills varit okände, utom det att fyra af dem
(N:o 4—6 och 22) ett år förut blifvit offentliggjorda uti en min afhand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
