Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademiska Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamas sträfvan, utpekade deras mål och lyste öfver dem de gamles
välsignelse*, hvarefter etatsrådet Hauch uttalade några hjertliga
varningsord, påminnande om, att under dessa dagars underbara lek ligger ett
djupt allvar, och manande de unga att värna om de skatter, som
våren skänkt dem, så att enthusiasmen icke måtte afkylas, ’då den
tryckande och tunga tid kommer, så att de blifva sig sjelfva, sin ungdom och sitt
hopp trogna. Derefter vidtogo de särskilta skålarna i följande ordning:
landshöfding v. Kraemer för Nordens konungar, prof. Carlsson ftir
Christiania universitet, besvarad af prof. Welhawen, doc. Y. Sahlin
för Köpenhamns universitet, besvarad af stud. V. Ro de, prof. Friis
för Lunds universitet, besvarad af doc. G. Ljunggren, Cand. Sander
för Helsingfors universitet, besvarad af en närvarande Finne, hr. E. v.
Quandten, doc. Säve för Island, besvarad af d:r G rim ur Thomson,
och mag. Grafström för qvinnan. Vid hvarje skål afsjöngos och
utdelades för tillfället författade versar af olika skalder. Kring kl. 4 A e.
m. afslöts festen.
Fredags f. m. begåfvo sig alla deltagarne i mötet ut Ull Upsala
högar. Denna de gamla fädernas thingsplats, der lagman Thorgny
fordom med kraft och djerfhet fört Sveafolkets talan, var utsedd till egentliga
mötesplatsen för Nordens ungdom, och de här tillbragta ögonblick
utgjorde kanske medel- och glans-punkten af Upsala-festerna. Här
utträdde Prof. Swedelius, och, sedan han uttalat ett ”favete linguis”, i
det han påminnte om ställets och ögonblickets betydelsefulla storhet, samt
gjort uppmärksam på huru här forntid och framtid stämt möte och huru
nu efter tjugo sekler Ynglingathinget stod på den forntida Ynglingaättens
thingshög, kastade han en blick tillbaka på de generationer, som före
oss hafva kämpat, lidit, sträfvat och förgåtts*, han skildrade det djupa
mörker, som stundom lägrat sig öfver Skandinavien, men påpekade, att
Skandinavien dock under ödets slag och tidens stormar blifvit
beståndande, emedan der alltid funnits en fond af mannakraft och duglighet,
som tidens tand förgäfves hade frätt, emedan det under alla onda tider
dock gått en åder af sann bildning, menskligt vett och dygd igenom
Skandinaviens historia. Dereftér vände han blicken framåt mot
Skandinaviens framtid, önskande, att ock vårt lefnadsverk må varda sådant,
att den framtid, som skall bovara det nutida Skandinaviens minnen, ej
måtte finna ett sämre, utan ett ännu bättre Skandinavien, än det, som
vi fått af våra fäder. Men skulle vi kunna hoppas en sådan framtid,
så måste vi bevara de dygder, som försäkra folkens lif och lycka, och
i alla lifvets förhållanden tänka först och främst på våra pligter och
föfst derefter på våra rättigheter och det allramest i våra förbindelser
med hvarandra, så att Skandinaviens folk gifver det ena det andra dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
