Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
universiteter, senast i Rostock der han sistnämnde år den
19 Mars promoverades till Philosophiae Magister, blef efter
återkomsten till fäderneslandet s. &. förordnad till Rector
Scholæ i Nyköping, befordrades 10 år derefter till Pastor
derstädes och uppsteg derifrån år 1602 vid 45 års ålder
di-recte på Upsala Erkebiskopsstol. Att han var denna plats
fullt vuxen, trodde både Presterskapet och Konungen på
grund af den skicklighet han bevisat vid Upsala Möte 1593,
der protocollets förande var honom anförtrodt, och att man
icke misstog sig i denna tro, bevisade han genom det sätt,
på hvilket han vid fullgörandet af sina embetsaligganden
framträdde såsom i alla hänseenden Svenska Kyrkans Primas.
Under svårare förhållanden har väl näppeligen någonsin en
Svensk Erkebiskop vårdat kyrkans angelägenheter. På
thro-nen satt icke nu den retlige, ombytlige, af andra beroende
Johan, utån den väl lika häftige, men tillika oftast kallt
beräknande och jernhårdt skoningslöse Carl IX. Att för
bevarandet af den evangelisk-lutherska bekännelsen mot denne
Konung våga en strid, att ståndaktigt fortsätta denna strid,
utån att bäfva tillbaka för förespeglingarne af ett lika öde, som
drabbat företrädaren Andrea« Andre« Angermannus, hvilken
för ett politiskt felsteg försmäktade i yttersta elände såsom
statsfånge på Gripsholms slott, att med en sällspord förening
af kraft och klokhet genomföra denna strid och slutligen gå
segrande derur, det är Olai Martini odödliga förtjenst. Till
de största sällsyntheter hör ock en sådan strid, hvari
Konungen sjelf å ena sidan och Erkebiskopen å den andra med
tryckta lärda stridskrifter offentligen uppträda mot hvarandra.
Äfven öfver Konung Carl IX:s charakter sprider denna strid
ett icke ringa ljus och gifver anledning att bedöma honom
något mildare, än vanligen sker, eftersom han här, då det
gällde samvetsfrågor, väl icke skonade i ord, men aldrig
missbrukade makten. För öfrigt må anmärkas, att denna strid
äger vida mera ett historiskt intresse, än ett theologiskt.
I senare hänseende var den blott ett eclio af den vida större
likartade kamp, som vid denpa tid fortgick mellan de båda
protestantiska kyrkorna i Tyskland. Något nytt i
tvistefrågornas uppfattning eller i anförde argumentationer erbju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
