Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åhr etc. 1530 uthi Ausburg öfverantvardat blef, och såsom
uthi Norköpinz ArflTörening på thet år etc. 1604 författat
och beslutet vardt, såsom och vhed alle andre låflige beslut,
som bädhe her i Upsala An. 93, och annorstädes her i
Rij-ket, medh enhelligt rådh och samtyckio oprätte och gjorde
äro, den Christelige Religion belangendhe, och elljest vedh
macht att hålla godh ordning och Politie nthi verldslige
saa-ker, så vidt samme besluut äre grundadhe på Gudz Ord” "
m. m.*). Det var om detta ”sa vidt” i dess tillämpning
till Upsala mötes beslut, som striden hufvudsakligen vände
sig. För motståndet stod Erkebiskopen i spetsen.
Konungens missnöje med Upsala möte hade sin grund deri, att
åtskilliga ceremonier vid gudstjensten blifvit bibehållne, dem han
ansåg vara papistiska och böra afskaffas. Derom fördes äfven
vid denna Riksdag och vid flera möten och Riksdagar en strid
mellan honom ock presterskapet. Visserligen uppsköts
härigenom den redan 1599 och återigen 1608 reviderade
Kyrkohandbokens antagande, men då striden för öfrigt ej
medförde något resultat, må den här förbigås. Vigtigare var
en annan tvistefraga, som Konungen uppkastade vid
Riksdagen 1607, da han befallde Biskoparne att inkomma med
utlåtande öfver hans förutnämnde af trycket utgifna böcker.
Detta satte dem i största förlägenhet. Huru skulle de kunna
förklara dessa böcker för kätterska, och författaren salunda
för kättare, pa samma gång, då denne kröntes till Sveriges
Konung? Att deremot medgifva stridspunkterna vara af mindre
vigt och ej röra Sjelfva trosgrunden, förböd dem deras
samvete. En sadan förklaring trodde dock Konungen sig just
nu kunna aftvinga dem. Förgäfves bådo de om försköning
och vände sig derom i en supplik (dat. den 3 April) äfven
till Drottningen, för hvilket företag Konungen (den 6 April)
aflät till dem ett strängt bannebref med förnyad befallning
att afgifva sitt utlåtande, åtminstone öfver den af Konungen
utgifna Catechesen **). Detta gjorde de slutligen (svaret är
*) Stiernman, I- c. sid. 633.
**) Så stor var deras förlägenhet, ntt tvä af dem, nemligen Petrus
Kenicius och Petrus Jonæ, vflnde sig den 7 April äfven till två
af Konungens förtrognaste, till Canzleren Nils (Chesnecopherus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
