Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställda påståenden, att konungamyndigheten grundade sig på
fördrag, samt att konungen icke hade mera rätt i staten,
än hvarje menniska har in statu naturali. Schwede förbjöd
honom i den frånvarande deöani namn att fortsätta sin
argumentation och förklarade hans åsigt vara gudlös och
förnuftsvidrig. Författarens mening säges hafva varit god,
fastän han hade illa utfört sin sak. Ahörarnes antal var så
stort, att äfven den, sora infann sig vid disputationens början,
knappt, kunde få rum att sitta. Såsom orsak dertill
an-gifves likväl icke ämnets beskaffenhet, utån den
omständigheten, att præses, J. Arrhenius, då för första g; ngen
presiderade.
Berättelsen öm denna disputationsakt gifver ett bevis
på det intresse, som man den tiden egnade at
disputations-akterna. Ännu lefva många, som minnas den tid, då detta
intresse var oförminskadt, och från den Tredje Gustafs dagar
finnas tvenne märkliga exempel derpå anförda i Atterboms
Svenska Siare och Skalder. Vi mena i första rummet
Tho-rilds lysande disputation pro exercitio, vid hvilken i
Konungens närvaro Schrödcrheim, Öfverste Hastfer och Leopold
samt derefter ytterligare tolf bland åhörarne opponerade extra
ordinem. Den andra disputationen, som vi åsyfta, är den,
som J. G. Oxenstierna under lhres inseende, i närvaro af
Gustaf den 3:dje, då ännu Kronprins, och af hela den öfriga
Kongl. familjen, på Svenska språket försvarade.
Den omnämnda förföljelsen mot Castovius och Bilberg
riktar vår uppmärksamhet på den uppsigt, som fakulteterna
hade att hälla öfver disputationema. 1 allmänhet gällde det
såsom regel, att ingen fick hålla disputation utån tillstånd af
vederbörande fakultet och decanus. Vidare var det i 1655
års konstitutioner föreskrifvet, att professorerna i de
disputationer, som de Sjelfva utgåfvo, skulle hålla sig livar och en
inom sin fakultets gränser. Särskildt till känn agafs, att ingen
utom teologiska fakulteten egde tillåtelse att i disputation
inblanda teologiska satser, eller upptaga slutsatser, om hvilka
man icke ur annan källa än uppenbarelsen kunde fa kunskap.
Derigenom var anledning gifven åt den teologiska fakulteten
att inblanda *ig i de öfriga fakulteternas angelägenheter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
