Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat fin den gifna verkligheten, hvaraf det åter anses följa,
att det är bäst att ieke göra den onödiga omvägen, utån
genast taga verkligheten i det skick hon befinnes.
Vetenskapens ändamål kan enligt denna åsigt aldrig vara att i
egentlig mening gifva en högre grad af visshet, än den man
eger genom den omedelbara uppfattningen af en sak. Sä t.
ex. kan enligt den betydelse, som denna åsigt maste gifva
åt vissheten, ingenting i historien blifva vissare än det, som
jag med egna ögon ser och med egna öron hör, och det,
som man genom historiska studier har att söka, blifver dä
ingenting annat, än att så mycket som möjligt närma
kunskapen om det förflutna, hvilket man icke kan se och höra,
till samma visshet, som det närvarande eger. Historien
blifver derigenom en krönika. Till samma form kunna de
naturs-historiska vetenskaperna bringas. Om det ock är omöjligt
för en menniska att gå fullt fram till den punkt, dit den
angifna riktningen leder, så är det dock ingalunda obekant,
att man försökt gå sa laugt som möjligt. Antager man nu,
att vetenskapen icke har någon annan hufvudsaklig uppgift
&n den att söka utröna, hvad som är faktiskt gifvet, så
synes det ock vara klart, att man icke kan lägga mycken
vigt på den formella bildning, som disputationsöfningarne
åsyfta att gifva och vidmagthalla. Man kan då lätt föras
till den meningen, att de egentligen tillhöra förberedelserna
för det akademiska studium och således böra förvisas till
skolan.
Den formalism till hvilken man vid disputatiønerna ofta
gjorde sig skyldig, disputationsöfningames sammanblandning
med öfning i latintalande samt tron på obehöfligheten af
särskild logisk öfning för vetenskaplig verksamhet äro sålunda
enligt var tanke de gifna anledningarne till den missaktning,
hvari disputationerna rakat. Det är onekligt, att denna
miss-aktning varit temligen allmän, men man skulle mycket
misstaga sig, om man trodde, att den motsatta åsigten någonsin
varit fullkomligt undertryckt. Langt förr än man böljade
försumma disputationsöfningarne, hade de hundraåriga
klagomålen öfver exåmensläsningen tagit sin början.
Examens-läsningen tilltog i sainma man, som examensfordringar ne ste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
