Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ländsk riktning, i en Nordisk, en Skandinavisk? Nej, ty
det nyvaknade Skandinaviska eller HeJnordiska
medvetandet är utån tvifvel just den först ftamgrönskande brodden
efter detta nya säde.
När en sådan ny sträfvan böljar visa sig, åtföljes hon
vanligtvis af vissa tecken, af hvilka betraktaren kan sluta,
om hon lofvar att blifva af varaktighet, eller om allt
kommer att stadna vid ett tillfälligt anlopp, en snart
förbigående rörelse. Men den fosterländska sträfvan, som uti hvarje
af de tre Nordiska rikena under den senaste tiden företett
sig, innebär omisskänneligen löftet att icke nöjas med
mindre, än att vilja omfatta den Nordiska folktanken i dess
helhet, allt ifrån den äldsta forntiden och ända intill den dag
som i dag är. Om detta så förhåller sig, så kan man icke
undgå att deruti se ett afgörande vittnesbörd för, att det
Nordfosterländska medvetandet nu vaknat på fullt allvar
— allt omfattande och löftesrikt, m. e. o. för Nordens
framtid bestämmande.
Det är också ganska naturligt, att ju omsorgsfullare
man nedspanar i den Nordiska folkgrunden, ju ifrigare man
följer hvaije rännande rot från den Nordiska
menniskoverl-dens Yggdrasil till hennes minsta utgreningar; — desto
klarare skall också insigten varda om Nordens ursprungliga
enhet, desto förr och oemotståndligare skall enhetsbehofvet
låta känna sig, och desto tidigare skall arbetet i denna
fram-tidstankes tjenst begynna. Låter då hot och påtryckning
känna sig från andra håll, så verkar detta blott säsom vind
pa eld, och lusten skall då endast blifva allt lifligare,
verksamheten allt kraftigare.
Derföre se vi också de af Tyskheten trängde Danerne
i vår tid först blifva fattade af folkkänslans makt och
derefter snart ledde in på den Nordiske enhetstankens område.
Norrmännen följde dem sedan snart i sporen, drifne af sin
nyborna folkfrihet och de i verkligheten ogrundade farhogorna
för Svenska ingrepp. Svenskarne blefvo således nu de siste att
lyda enhetstankens maning, ehuru de redan en gång förut,
under det sjuttonde århundradet, varit banerförare i hans tjenst,
liksom Danskarne voro det under det’femtonde. De båda först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
