- Project Runeberg -  Nordisk universitets-tidskrift / Andra Årgångens fjerde Häfte. 1856 /
126

(1854-1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IS6

Carl Sftre.

nämnda folken hafva sålunda hvar i sin stad länge nog egnat
sin kärlek och sin verksamhet åt det rent Nordiska, i det de
med sin forskning gått tillbaka till sin egen och hela Nordens
gemensamma forntid, så i kunskapen om folkstammens öden,
dess fornsaker och språk. Det Svenska folket har, såsom
ofvanföre nämndes, visserligen icke varit helt och hållet
o-verksamt på detta fält; men man kan dock utån orättvisa
säga, såväl att det nu senare böijat arbetet som att det i
senare tider mindre uträttat å stammens fornmarker. Allt
synes likväl nu bebåda, att ett nytt och bättre tidsskifte
för allt Nordiskt fornarbete begynnt med nyväckt hog för
stammens språk, äldsta häfder, o. s. v.

När man vill undersöka och lära känna ett folk eller
en folkstam till själsanlag och skaplynne genom alla
tidsåldrar, så kan man endast komma till en sann kunskap
der-utinnan genom att betrakta dess sätt att framträda och handla
från den äldsta intill den närvarande tiden. Men man sta!dnar
då icke med sin forskning inom den historiska tiden, utån man
kastar spanande blickar ända in uti den dunkla sagoåldern,
för att redan hos folkbarnet — om ordet tillåtes — kunna
uppdaga de anlag, hvilka sedan under verldshändelsernas
fortgång bestämt dess art och ställning såsom tillväxande
och utbildad folkpersonlighet. Men hvarest finnes väl den
Ariadnetråd, — frågar man — medelst hvilken man kan
styra en icke alltför osäker kosa genom forntidens förhistoriska
dunkel? Jo, språket är denne pålitlige ledare, som forer oss
vida längre tillbaka än häfdernas dager förmår framtränga.
Tungomålet förtäljer om skyldskapen mellan folk och
stammar, om hvilken äfven den äldsta histojria, ja, icke en gång
sagan eller mythen har det allra minsta att förmäla. Hvilka
häfder eller sagor berätta t. ex. något 0111 en mer än
Ada-mitisk slägtskap mellan Kelter (Galler), Germaner, Slaver,
Romare och Greker: samt om alle desses härstamning från
Fomperser och de Sanskrit-talande folken? Men språkens
öfverensstämmelse sätter denna slägtskap utom allt tvifvel,
och det icke allenast i afseende på ren ättledning, utån
äfven på forntida likhet i gudsdyrkan och samhällsinrättningar.

I dessa senare fall äro väl de säkra upptäckterna ännu icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:26:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordutid/2-4/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free