Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fbrmyndar-regering var ej, såsom Christina«, en femmanna-regering,
behersk ad af en enda statsmans OfVerlSgsna snille $ den var istallet
en regering, beroende af den ofta vexlande pluraliteten inom ett
40manna-rad, inbtirdes deladt i hatska partier. De valdiga krig,
som hittils hållit statens krafter i en onaturlig spanning och afven i
de inre samhallsformerna alstrat en vis militærisk disciplin samt h&ljt
aristokratien med ara och rikedomar, hade afstannat* nu då
påtryck-ningen utifrån hade upphttrt, vandes hågen och uppmarksamheten
så mycket lifligare på de inre fbrhållandena, på samhailsklassernas
inbttrdes stallning, på kronans armod och krono - embetsm&nnens
rikedom. Reductionen blef dagens brannande fråga. Ftfrmyndame
saknade kraft och vilja att mot sitt stånds kortsynta egennytta
genomfbra 1655 års riksdagsbeslut 5 de krank te det både till bokstaf
och anda, berttfvade sig derigenom det fOrsta vilkoret fbr en kraftig
regering, goda finanser, och gåfvo motståndame så inom rådet som
standema en laglig grund ffcr sin opposition. Ty reductionen var ej
langre en Oppen fråga $ den- var genom Konungs och standers beslut
afgjord; och då regeringen undandrog sig verkstalligheten deraf,
utbytte den sin egenskap af lagarnes uppratthållare mot den af ett
partis målsman.
Ftfrmyndar-regeringen begynte med ett steg, som genast från
bttrjan fftrsatte den i en falsk stallning $ den borde førestaila
Konungens person, men den visade sig mera mån om aristokratiens
fftr-delar 8n om Konungens myndighet; vi mena kasserandet af Carl
Gustafs testamente och 8nnu mer af hans fullmakt fbr Herman
Fleming på riksskattmastar-embetet. Den fbrra åtgarden, som dock
ej aldeles saknade stttd i lagen, utgick från rådet och blef med Adelns
kraftiga bistånd genomdrifven hos Stand ema. Flemings uteslutande
ur regeringen åter var fullkomligt olagligt och sked de på Adelns
yrkande, efter hvilket regeringen och de ofraise stånden fogade sig.
Att regeringen sjelf i hemlighet gema såg Flemings uteslutande, kan
svårligen betviflas, då reductionens sak, fbr hvilken han nu fick lida,
inom regeringen var annu mer f&rhatlig an på riddarhuset; och
knappast kan man antaga, at Fleming skulle nOdgats vika, om
regeringen på allvar underst&dt de ofraise stånden i deras motstånd mot
detta Adelns ingrepp i konungamaktens prerogativ, hel6t då man vid
fbljande riksdag ser regeringen och de ofraise stånden i flere frågor
besegra adeln. Men om regeringen med skenbar motstrafvighet,
hemlig benagenhet, harutinnan gaf vika fbr Adelns pockande
fordring, så undergrafde den sjelf sitt* eget anseende, aflagsnade från
sig de ofraise ståndens f(5rtroende, och Btegrade Adelns anspråk på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
