Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjuda till barnsöl, är nöjet att få tygla den med grönt
schabrak utstyrda hästen och att blåsa i den med silfverfransar
prydda trumpeten så oemotståndligt lockande, att han icke
gifver sig tid att taga reda på, hvarken hvad bjudningen
gäller eller hvilka han skall bjuda. Smällande och hojtande
far han åstad och måste flera gånger ropas tillbaka.
Visserligen är han för tillfället något ankommen;
”Han flänger framstupa och nickar,
Nickar åt skyltar och helsar på stop.
Pitscht hör han smäller, ger öfver och hickar,
Står i stigbyglen med ögonen hop.”
När det slutligen blir honom klart, att det är fråga om
fadderskap, gör han med fingrarna några besynnerliga
tecken åt hufvudet på barnafadren, hvilka föranleda denne att
anföra öfvertygande bevis på sin rätt att kallas far.
Mollberg kan sålunda, som man ser, äfven skämta, och i
grunden har han verkligen ett jovialt lynne. Utån att vara
”öf-vermåttan qvick” (Ep. 69), har han dock ofta lyckliga infall;
några af dessa har Movitz i sina ”Epigrammer” bevarat åt
ef-terverlden och som prof meddela vi:
”Din gamla nederruttna tomt, ”Hv ar före är jag ej i ropet,
Hvem, Mollberg, rår om den till pricka? Liksom du för oboe?
nJo, Venus har intecknat somt, nJo,n sad’ Mollberg, tog till stopet,
Men Bacchus bor der jemt på vicka.”” ”För du spelar som ett fä.””
Ett par glas försätter Mollberg genast i ett förträffligt
lynne. Ingenstädes är den förening af värdighet och
gladlynthet, som finnes hos Mollberg, ypperligare målad än i
Ep. 38, der han anförer paraden vid sin kamrats,
korporal Bomans, begrafning. Mollberg, i piskperuk, skor, hvita
stöfletter och sorgeflor, går vaggande på tå med korta steg
i spetsen för vakten, ”gråtögd, blixtfull och som en anka
from”; emellanåt vänder han sig om och ryter
kommandoropen åt den ömkliga tropp, han anför; men varseblir han
under vägen någon af sina bekanta, lyfter han på hatten och
nickar med ett betydelsefullt grin;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
