- Project Runeberg -  Nordisk universitets-tidskrift / Tredje Årgångens fjärde Häfte. 1857 /
36

(1854-1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gynte han åter att gå anfallsvis tillväga och lät i December
sina trupper inrycka i Mähren och Böhmen.

I norden utvecklade sig emellertid sakerna på ett sätt,
som tycktes lofva, att det Fransyska inflytandet derstädes
skulle blifva öfvervägande och varaktigt. Sveriges krig mot
Ryssland, sedan länge förberedt, hade ganska skickligt
blifvit satt i förbindelse med en politisk intrig, som speltes
i Petersburg. Straxt efter Kejsarinnan Annas död hade Peter
I:s dotter, Prinsessan Elisabeth, inlåtit sig i underhandlingar
med Frankrikes och Sveriges sändebud i Ryssland, de la
Chetardie och von Nolcken, för att förmå deras regeringar
att bistå henne till att bemäktiga sig sin faders thron.
Enligt Katharina I:s testamente var likväl ej hon den
närmaste thronarfvingen, utån hennes äldre systers son,
Hertigen af Holstein; men då hon åtog sig| faran af revolutionen
och lofvade att adoptera Hertigen till sin efterträdare, så
ansåg hon billigt, att hon först finge intaga thronen. Både
Sverige, som önskade att stifta förvirring i Ryssland, och
Frankrike, som ville störta den med Österrikiska hofvet
nära förbundna Regentinnan Anna, lyssnade gerna till
Elisabeths förslag, enligt hvilket en Svensk armée skulle
an-rycka mot Petersburg i tillkännagifvet uppsåt att återförhjelpa
Peter I:s ättlingar till thronen, då Prinsessan räknade på
så stort anhang bland soldaterna, i synnerhet bland gardet,
att de, långt ifrån att vilja slåss mot Svenskarne, heldre
skulle förena sig med dem. Svenska regeringen fordrade
dock, att Elisabeth skulle försäkra sig om Wiborg, på det
denna fästning skulle blifva dels en stödjepunkt för Svenska
arméen, dels en tillflyktsort för Prinsessan sjelf, i händelse
att företaget skulle misslyckas. Dessutom önskade man, att
Prinsessan skulle skriftligen begära Sveriges hjelp och på

Hvad Ranke 1. c. II. 381 resonerar om den »fasta politiska
kombination», som Fredrik genom förbundet med Bayern och
Sachsen ville grunda, ar alltför svagt. Ännu orimligare är hans
påstående p. 379, att utgången af det Svenskt-Ryska kriget,
som ej kunde föru ses förrän om våren 1742, eller fruktan för
Frankrikes inflytande i Ryssland, som först med Elisabeths
revolution d. 6 Dec. 1741 kunde anses farligt, skulle hafva inverkat
på Fredriks beslut i Oct. 1741.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:27:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordutid/3-4/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free